Brexit – slut med lönedumpning?

Den stökiga transportkris som nu råder i Storbritannien beror på att EU-utträdet inneburit ett hårt slag mot lönedumpningen. När lågavlönade östeuropéer inte längre finns att tillgå måste man betala rimliga löner för serviceyrken – så som en långsiktigt agerande ekonomi borde göra.

”På sikt kan vi vänta oss att brittiska löntagare återfår delar av sitt tidigare förhandlingsutrymme mot sina arbetsgivare. Som en följd av Brexit. Helt enkelt för att det inte är möjligt att anställa EU-medborgare till ett lägre pris”, skriver Värmlands Folkblad (S) i ledare.

EU har fungerat som en lönedumpningsmaskin, skriver tidningen. Flera yrken har utsatts för en så hård prispress att det blivit närmast omöjligt för inhemsk arbetskraft att fortsätta jobba, exempelvis i transportbranschen.

Lönedumpning ger sämre service

Denna förändring i globalistisk anda har på kort sikt gjort servicetjänster väldigt mycket billigare i länder som Sverige. Men på lång sikt är det ingen fördel med att dränera servicesektorer på inhemsk personal för att hyra in folk från fattigare länder.

Ett resultat av lönedumpningen är att servicenivån har sjunkit. Färre kan språket i det land man arbetar. Färre har någon vidare kunskap om det man sysslar med. Det innebär lägre kundnytta och sämre kvalitet. Är det verkligen ”utveckling”?

Nej, det handlar om kortsiktiga vinster som uppnås genom successiv avveckling av fungerande branscher på hemmamarknaden. Till slut är systemen så utarmade att de kan braka ihop och inget fungerar när ingen längre har erfarenhet och kunskap om vad man sysslar med.

Brexit innebär att Storbritannien ligger före. Det som sker där nu är en föraning om vad som väntar övriga Europa när man inte är beredd att betala för yrkeskompetens, utan ensidigt pressar löner och därmed kvaliteten till bottennivåer.

Detta är att vara dumsnål i gigantisk omfattning.

Tanken att större gemensamma marknader, som EU, liksom globalisering i sig, ger bättre konkurrens är i grunden riktig. Ju fler spelare, desto större möjligheter för produktutveckling. Men det finns två stora undantag.

Denna konkurrens gäller tillverkning, inte kundnära service. Att utarma servicenäringarna på hemmaplan är inte effektivisering utan dränering. Att kortsiktigt utnyttja mänsklig arbetskraft genom att flytta dem från ett land till ett annat har ett högt pris. Det ger sämre service. Den utländska arbetskraften utnyttjas i ett slags slavarbete. Och det ger inhemsk arbetskraft svagare ställning på arbetsmarknaden.

Det är inte långsiktigt hållbart.

God beredskap kräver närproduktion

Ett andra undantag från globaliseringens skönsång är sårbarheten. Coronapandemin har visar att vi måste ta tillbaka produktion av väsentliga varor och komponenter till vårt närområde, om vi ska kunna säkra leveranser vid krislägen.

Vid oförutsedda händelser går det inte att lita på rosaskimrande globala kontrakt där man beställer från andra sidan jorden. Plötsligt kan leveranserna upphöra. Sårbarheten är enorm när man tvingas lita på gigantiska logistiska system som spänner över hela jordklotet.

Marknader mår bäst om den är långsiktig

Det måste bli ett slut på att ställa arbetare i vissa länder mot arbetare i andra länder för att skapa lönedumpning. Värmlands Folkblad frågar med anledning av det som händer i Storbritannien: ”Varför ska Sverige fortsätta vara med i EU om det räcker med ett utträde för att bli av med lönedumpning och pressade arbetsvillkor?”

Den frågan är berättigad.

Arbetsvillkor och löner i svenska servicenäringar kan inte fortsätta att försämras. Den dränering som pågår är inte bara omoralisk, den är skadlig. Det sänker kvaliteten i dessa näringar och det är till förfång för alla. Ett modernt samhälle borde värdesätta service och kundnytta. Sådant är, liksom allt annat, inte gratis.

Vi måste åter börja värdesätta att personal har erfarenhet, kunskap och servicekänsla.