Rågången mellan regering och opposition ska vara tydlig. Därför är det naturligt att SD ingår i en ny icke-socialistisk regering efter valet.
ANALYS. Efter moderatstämman diskuterar flera tidningars ledarsidor om Sverigedemokraterna bör ingå i en ny regering efter valet eller inte. De som är emot missar demokratins och parlamentarismens grundfundament – om väljarna ska kunna utkräva ansvar måste folk veta av vem man kan utkräva ansvar.
Otydligt regeringsansvar är inte att föredra
Under hela Stefan Löfvens tid som statsminister har Sverige haft ett minst sagt rörigt och otydligt regeringsunderlag. De två regeringspartierna S och MP har själva bara haft stöd av 32,7 procent av väljarna. Sedan har de gjort avtal med C och L som agerat stödpartier. Dessutom har man räknat med stöd från V utan att förhandla med dem.
De partier som möjliggjort regeringens politik kommer förmodligen i valrörelsen att framställa sig som oppositionspartier, vilket de inte är.
Att försöka smita från ansvar är inte en del av demokratin och parlamentarismen. De politiker som haft makten ska stå till svars för den inför nästa val då väljarna kan avgöra om de ska få förnyat förtroende eller om oppositionen – som inte är medansvariga för den förda politiken – istället ska få makten kommande mandatperiod.
Självklart att SD ska med
Utifrån detta perspektiv är det självklart att Sverigedemokraterna ska ingå i den regering som bildas med SD-mandat i riksdagen. Socialdemokraterna är så angelägna om att inneha regeringsmakten att de säljer ut stora delar av sin politik till Centerpartiet, bara för att få sitta på ministerposterna. Ett skäl till detta är att regeringen har stor makt vid sidan om det som riksdagen lägger fast.
Det handlar om tiotusen beslut varje år där regeringen avgör på egen hand. Genom utnämningar av högre chefer och regleringsbrev till myndigheter kan regeringen styra verksamheterna mer än de flesta tror. Genom utredningsväsendet kan man skapa underlag som stämmer med regeringens politiska uppfattningar och på det sättet styra debatten.
Denna makt kan naturligtvis inte Sverigedemokraterna ge bort ”gratis” till Moderaterna och Kristdemokraterna.
Oerfarna har alla varit
Vissa, som ledarartikel i Dagens industri, menar att SD inte kan ingå i en regering efter valet därför att man inte har erfarenhet och tillräckligt många dugliga medarbetare för att fylla uppemot 100 tunga politiska tjänster i regeringskansliet. Lite lustigt att detta inte framfördes mot Miljöpartiet när det partiet gick in i S-regeringen efter valet 2014. Argumentet att ett av regeringsmakten oerfaret MP med 6,9 procent av väljarna skulle kunnat ha fler dugliga medarbetare än vad SD har, med ett väljarstöd på omkring 20 procent, faller på sin egen orimlighet.
Och ingen klagade i medierna på att MP inte klarade regeringsuppgifterna under deras allra första mandatperiod som departementschefer i regeringen.
Allra mest oerfaren var den borgerliga regering som tillträde 1976. Då hade inte en enda av ministrarna, statssekreterarna eller övriga politiskt tillsatta tjänstemän någon som helst regeringserfarenhet. S hade regerat i över 40 år.
DN:s förre chefredaktör Hans Bergström skrev den 500-sidiga avhandlingen ”Rivstart” om regeringstillträdet 1976. Ja, det var stökigt. Men man vann fortsatt riksdagsmajoritet i valet 1979.
Partiskiljande frågor måste ändå hanteras
Expressen anger ett annat konkret skäl till att SD inte borde ingå i en ny regering: SD-ministrar skulle bli delaktiga i de tiotusen beslut per år som behöver fattas kollektivt av alla ministrar. ”Då är det problematiskt att SD inte står bakom de svenska klimatmålen eller att partiet i princip har samma inställning till EU som brittiska tories”.
Av någon anledning tror Expressen att en regering utan SD-ministrar kan köra över SD i alla dessa frågor. Så är det naturligtvis inte. Även om SD inte skulle ha ministerposter så kommer ju partiet att ha synpunkter på alla frågor som regeringen hanterar och naturligtvis hävda att väljarna som röstat på SD ska vara lika mycket värda i beslutsfattandet som M-väljarna. I klartext: partierna som utgör underlag för en regering måste göra upp i alla frågor som partierna anser viktiga, oavsett om det sker genom beslut på regeringssammanträde eller i omröstning i riksdagen. SD:s stöd kommer att vara förutsättningen för regeringens existens, oavsett man ingår i den eller inte.
Väljarkåren vill ha en konservativ regering
Liberala tidningar borde acceptera att SD ingår i en ny regering av det skäl som Göteborgs-Posten lyfter fram: ”Kritikernas fixering vid SD-samarbetet missar huvudpoängen. I hela västvärlden har högern förändrats – för att den politiska verkligheten förändrats.”
Exakt så. Moderaternas förskjutning i konservativ riktning beror inte enbart på SD, utan på att väljarkåren efterlyser mer konservativ politik. Ulf Kristerssons retoriska poäng på moderatstämman, då han bad socialdemokratiska väljare ”låna honom sin röst”, är just hämtad från brittiska torypartiet och premiärminister Boris Johnson.
Det vore ett svek mot svenska folket om det inte bildas en majoritetsregering i det fall väljarna ger riksdagsmajoriteten till M, SD och KD.
*
Rättelse: Bergströms avhandling gavs fel titel i första publiceringen.