Idag inleds i Malmö den internationella konferensen ”Remember react” för hågkomst av Förintelsen och mot antisemitism. Detta mot bakgrund av en mörk utveckling där judehatet växer i Sverige och Europa i takt med invandringen från Mellanöstern.
Ett skäl till att antisemitismen kunnat öka är att alla svenska etablissemang fram till nu förtigit vilka det är som står för det ökade hatet – muslimska invandrare. Medier, politiska partier och andra samhällsinstitutioner vill gärna tala om högerextremister som de onda och man vägrar se denna ondska hos invandrarna, som man programmerats i att tycka synd om.
Därför har antisemitismen tillåtits att grassera.
Det är därför man i Malmö måste täcka över judisk litteratur i skyltfönster för att inte riskera vandalism.
Nu kan man se en viss attitydförändring. Dagens Nyheter skriver i dagens ledare: ”Ofta, men inte alltid, kommer de från Malmöbor med invandringsbakgrund och motiveras av konflikten mellan Israel och palestinierna … Att en elev själv kommer från en minoritetsgrupp kan aldrig ursäkta att [denne] utsätter andra för rasistiska trakasserier.”
Så lät det inte förr. Då blundade DN och alla andra etablissemang för judehatet när det kom från ”de goda”.
En internationell konferens där statsminister Stefan Löfven framför plattityder har ingen effekt på de vardagliga uttrycken för aversion mot en viss grupp. För att hatfyllda uttryck ska kunna begränsas krävs att exempelvis lärare vågar säga till muslimska elever när de uttrycker hat. Det krävs att socialdemokrater vågar utesluta de medlemmar som sjunger antisemitiska sånger – något man ännu inte gjort efter ”krossa sionismen”-avslöjandet i första maj-tåget 2019, just i Malmö.
Ska hat motverkas krävs principfasthet. Något Sverige fullständigt saknat som en följd av att man varit mer mån om att värna en omfattande invandring än att stå upp för medborgerliga rättigheter för dem som länge levt i landet.
Ska hatet motverkas krävs ledarskap. De som vet bättre måste ställa sig över kortsiktiga mål om att locka väljare från Mellanöstern, för att till dem först rakt upp och ner tala om att antisemitism ”inte är okej” (för att använda ett lövenskt uttryck), för att sedan följa upp med tydliga konsekvenser om förändrad attityd inte infinner sig. Återvandring är ett instrument.
Ska hatet motverkas kan politiker inte bagatellisera hatet genom att använda uttryck och ord för hatet som retoriska pastejer som man lättvindigt kastar på sina politiska meningsmotståndare. Ska man få slut på grova övertramp kan man inte slentrianmässigt kastar ut anklagelser som debattknep.
Motståndet måste också bygga på solid kunskapsgrund. Flera internationella studier visar att det värsta hatet mot judar kommer från muslimskt håll. När EU:s byrå för mänskliga rättigheter i en studie tillfrågade 16.000 judar i de tolv EU-länder där majoriteten av Europas judar bor, och frågade från vilket håll hatet kommer, var svaret tydligt. Flest trakasserier kommer från muslimskt håll.
Och i Sverige var andelen muslimska trakasserier mot judar större än genomsnittet, 40 procent. Den näst största gruppen som trakasserar judar i Sverige är vänsteraktivister, 27 procent. Allt medan den grupp medierna alltid lyfter fram, högerextrema, står för 18 procent.
Denna kunskap – istället för falska och politiskt korrekta gärningsmän – borde ligga till grund för det svenska arbetet mot antisemitism.
Då skulle vi kunna göra något på riktigt åt en utveckling som måste vändas.