Det är begripligt att vara emot att politiska partier styr Svenska kyrkan. Det för tankarna till länder som Iran med dess fundamentalistiska islamism. Men sedan Gustav Vasa politiserade kyrkan i Sverige är det svårt att finna andra sätt att nominera förtroendevalda i kyrkan.
En skillnad mellan Iran och Sverige är att i det förstnämnda landet är det religionen och dess sharialagar som alltid övertrumfar politiken. Allt medan det i Sverige är så att politiken styr kyrkan.
Statskyrka 1536-2000
Och det är framför allt ett parti, Socialdemokraterna, som fortsatt styr kyrkan, även om den formellt frigjordes från staten 1 januari 2000.
Det var 1536 som kung Gustav Vasa politiserade kyrkan. Han ville komma åt dess stora tillgångar och fann en föregångare i brittiske kungen Henrik VIII, som bröt med påven och katolska kyrkan.
Katolska kyrkan var en egen maktfaktor vid sidan om värdsliga statsmakten och genom reformationen fann vissa kungar ett skäl att minska religionens makt i samhället genom att ansluta sig till lutheranska varianter av kristendom.
Under lång tid blev svenska statskyrkan och dess ojämförligt bredaste kontaktnät ut till allmogen en viktig kanal för kung och statsmakt att sprida information och propaganda från överheten till folket. Predikstolarna var gamla tiders ”medier”, varifrån man fick höra vad som gällde.
Genom vårt betydligt bättre välstånd och välfärd i dag har religionen inte alls samma tyngd som förr. Informationen får medborgarna sedan länge genom andra kanaler.
Att skilja kyrkan från staten sågs som ett naturligt steg.
Var det rätt att skilja kyrkan från staten?
Men frågan är om det var rätt, så här i efterhand när vi ser hur politiken ändå infiltrerar kyrkan. Är det bättre med den låtsasseparation som skenheligt upprätthålls idag, än med gårdagens raka politiska inflytande där regeringen utser biskopar?
Det är uppenbart svårt för politiken att lämna kyrkan. Och så länge Socialdemokraterna biter sig fast, måste andra politiska rörelser utmana dem, för allt annat är att lämna walkover till sossarna. Det har borgerligheten gjort alldeles för enkelt, och inte bara i fråga om kyrkan.
Och att få politiska vänstern att lämna blir svårt. De har sedan sina revolutionära dagar i början på 1900-talet en totalitär syn på att politisk makt alltid ska eftersträvas överallt. Alla krav på förstatliganden av företag ligger inom vänsterideologins självklara ram. Att då släppa kyrkan där man får inflytande genom medborgarna/väljarna, snarare än att de troende bestämmer över religiösa frågor, strider mot socialismens och kommunismens grundtankar.
Därför måste andra politiska krafter ge sig in i leken och påvisa vilken makt Socialdemokraterna utövar och på den vägen skapa en opinion om att föra ut politiken ut ur kyrkan. Även vänsteraktivisterna. Till slut.