Idag är det 20 år sedan World Trade Center förlorade de två magnifika tornen på södra Manhattan i New York tillsammans med 2977 människors liv. Tornen symboliserade västvärldens framåtanda, förmågan att övervinna svårigheter och framtidstro. Allt det fick en hård törn den dagen. Joe Bidens katastrofala uttåg ur Afghanistan de senaste veckorna visar på oförmåga, vilsenhet och ambitionslöshet.
KOMMENTAR. Även om vi i väst skapat den mest framgångsrika civilisationen i mänsklighetens historia, är många negativt inställda till de värden som gjorde det möjligt att skapa vårt välstånd, vår trygghet och vår frihet. Det finns ett utbrett självförakt i väst.
Den ädle vilden
Detta självförakt fick en extra skjuts den dagen, 11 september 2001. Splittringen har från den dagen ökat kraftigt mellan de som vill överge det kristna arvet och upplysningstraditionen för primitivare kulturer, och de mer konservativa som har viljan att fortsätta sträva framåt genom att upprätthålla normer och värderingar, arbetsmoral, respekt för egendom och rätten att framföra sin åsikt och rösta i allmänna val.
Vänsterpolitiska idéer har alltid varit riktade mot kapitalism och företagande, men nu lägger man sin energi mest på att bryta sönder den kristna världens normer och moral. Rousseaus utopiska idé om »den ädle vilden« har blivit populär i ny tappning. Vilden är inte är girig, lever i harmoni med naturen och behöver varken polis eller militär.
Då spelar det ingen roll att vetenskapen visar att i primitiva samhällen som i Amazonas och på Nya Guinea dör uppemot 60 procent av männen genom våld och strid, medan endast någon procent av de manliga dödsfallen i USA och Västeuropa berodde på våld under 1900-talet, inkl två världskrig.
Det är dit sådana vänsterrörelser som ”black life matters” vill föra samhället sedan man brutit ner västvärldens normer. Naturligtvis inspirerade av islamister som ser västvärldens civilisation som sin huvudfiende.
Väst är på dekis
Samtidigt som USA och Europa drar sig ur Afghanistan, efter att ha försökt etablera ett demokratiskt samhälle där, bygger Kina starkare band med den islamistiska talibanrörelsen för att kunna utvinna viktiga metaller i landet. Kina ger ingenting för yttrandefrihet och demokrati, men de gör allt för att bygga sin egen kultur stark – ekonomiskt och inte minst militärt.
Västvärlden är på dekis. Främst på grund av splittringen mellan de som vill bygga vidare på det som tidigare generationer skapat, och de som vill bryta ner vår civilisation till utopiska godhetskramande hippieläger.
Vi har tagit oss ur det förr
Det som är uppmuntrande i allt detta är att vi varit på dekis förr och tagit oss ur de utopiska villfarelserna. Senast efter det galna 1970-talet med Vietnamdemonstrationer, kommunistisk kamp mot inte bara kapitalet utan också sådana kommersiella och farliga symboler som Melodifestivalen.
Hur gick det till? När samhällen sjunkit tillräckligt långt ner i gyttjan av flum och dårskap söker majoriteten i folket efter ledare som kan lyfta upp samhället igen. I Sverige knäckte Thorbjörn Fälldin det 40-åriga S-styret och Olof Palme 1976, i Storbritannien valde väljarna Margaret Thatcher till premiärminister 1979 och amerikanarna utsåg Ronald Reagan till president 1980.
Väljarkåren vände ryggen mot flummet och utsåg några av de mest stabila och konservativt enträgna försvararna av traditionell västerländsk moral till sina politiska ledare.
Jag väntar på att det ska ske igen.
Tiden inte inne än
Tyvärr verkar vi inte vara där än. Men är det något historien lärt oss, så är det att sådant som i förväg kan te sig som högst oväntade och häpnadsväckande skeenden i efterhand framstår som närmast självklara.
Så, medan vi minns dem som fick sätta livet till i islamistisk terror, bör vi agera så att inte deras död innebar att gärningsmännen fick som de ville, utan att vi mentalt och ideologiskt försvarar den västvärld och de västerländska ideal som de ville förgöra.