Så där ja. Regeringskrisen i juli är knappt över innan nästa börjar. Den rödgröna röran blir bara rörigare. Vill väljarna att detta fortsätter även efter nästa val, eller ska en annan majoritet väljas?
Stickor och strån ryker när de tre småpartierna C, MP och V som Socialdemokratin behöver för att nå majoritet bråkar med varandra. Centerpartiet vill tysta Vänsterpartiet och Miljöpartiet accepterar inte att Centerpartiet har inflytande.
Lööf (C) mot Dadgostar (V)
I riksdagens partiledardebatt i veckan drabbade Annie Lööf samman med Nooshi Dadgostar och de anklagade varandra för att ”sticka sig offerkoftor” eller ägna sig åt ”översitteri”.
Stenevi (MP) mot Lööf (C)
Idag är det istället MP-språkröret Märta Stenevi som till varje pris vill stoppa Annie Lööfs inflytande över regeringen. Det är i en intervju idag med GP (betalvägg) som Stenevi hotar att lämna regeringen om Annie Lööf får igenom de löften som Stefan Löfven (S) gav henne för att hon skulle släppa fram honom som statsminister igen i riksdagsomröstningen i juli.
– Vi är alltid beredda att lämna regeringen om inte politiken går i rätt riktning, säger Märta Stenevi.
Hon tillägger att varje parti som ingår i en koalitionsregering behöver överväga om en kompromiss ger tillräckligt mycket positivt för att acceptera den. Miljöpartiet motsätter sig C-krav om stärkt äganderätt i skogen och uppluckrat strandskydd.
Faan att bli S-statsminister
Och nu ska dessa partier vara den fasta grund som en ny Socialdemokratisk statsminister ska väljas på. Jag kommer osökt att tänka på repliken ”Fan skall vara teaterdirektör!” ur pjäsen Ett resande teatersällskap av August Blanche.
Faan att bli S-statsminister skulle Magdalena Andersson kunna säga när hon tittar på vilka partier hon måste smeka, berömma och jollra med för att bli vald till statsminister och sedan stödja sig på när beslut ska fattas.
Otryggheten lägger en mörk skugga över Sverige
Värst är det dock för oss som bor i detta land. Otryggheten breder ut sig och regeringsmakten förmår inte ge polis och rättsväsende förutsättningar att bekämpa de utländska klaner som kommit till Sverige bara för att plundra landet.
Sverige saknar allt när det kommer till organiserad och systematisk kriminalitet. Polistätheten är skrämmande låg i jämförelse med Europa. Tyskland har 3 poliser där Sverige har 2. Lagstiftningen kring våldsbrott präglas av vänsterkriminologiskt socialt flum där det är förövaren det är synd om. Därför går grova brottslingar snart fria även när de fällts.
Den uniformerade polisman i Biskopsgården som sköts ihjäl på nära håll blev mördad av en kriminell som för kort tid sedan dömdes för mordförsök. Ändå var han ute på gator och torg för att fortsätta begå de värsta tänkbara brottet – ta livet av andra människor.
Också S tillhör problemet
Och det är inte bara de tre små rödgröna partierna som är problemet. Socialdemokraterna har på detta område ingenting annat än floskler att komma med. I veckan tvingades justitieminister Morgan Johansson (S) att erkänna att det han själv kallat främlingsfientlighet nu är det han själv står för. Han har ”tänkt om”.
Det finna all anledning att inte lita på politiker som säger att de ”tänkt om”. De har kvar sina vänsteraktivistiska impulser och kommer inte att kunna leda Sverige tillbaka till ett tryggt land där kriminella sätts bakom lås och bom – och där kriminella utländska medborgare åker med huvudet före ut ur landet.
För det krävs nya kvastar.
*
Se kommentar om intervju med Morgan Johansson i SVT: