Liberalerna gör sig helt irrelevanta

Varför ska någon enda väljare rösta på ett parti som bara talar om andra partier? I det inbördeskrig som pågår inom L-partiet strider man paradoxalt nog inte om vilka sakfrågor partiet ska driva, utan om vad man ska tycka om andra partier.

Brukligt är att väljare erbjuds olika politiska förslag från partierna som ställer upp i riksdagsvalet. Väljarna kan då rösta på den politik man tycker bäst om – eller minst illa om. Men nu menar högljudda företrädare inom L-partiet att väljarna ska rösta på L därför att man är emot SD. Det är samma taktik som Annie Lööf driver för C.

Tala skit om andra – döljer egen dålig kvalitet

All kunskap om marknadsföring visar att den som vill värva anhängare, kunder eller supportrar ska tala väl om det förträffliga som man själv erbjuder, inte prata skit om konkurrenterna. Den lärdomen har politiker svårt att ta till sig. Allt mer talar partiledare, ministrar och aktivister illa om andra än väl om den egna politiken.

För mig ringer varningsklockorna när någon talar illa om andra. Det sker av en anledning: man vill dölja hur dålig man själv är.

Jag tror att svenska folket börjat inse detta. Den som hellre talar om andra än om sitt eget alternativ har helt enkelt ingenting att erbjuda väljarna – annat än skitprat.

L-partiet gräver sin egen grav

I en motion inför landsmötet i höst kräver Liberalernas kvinnoförbund att ett annat parti – Sverigedemokraterna – inte ska få ha politiska tjänstemän på regeringskansliet om det blir en borgerlig regering efter valet.

– Det innebär ju mycket makt och inflytande som jag inte vill se att Sverigedemokraterna har, säger Cecilia Elving, ordförande i Liberalernas kvinnoförbund, till Ekot.

Det är löjeväckande att höra hur företrädare för ett 2-procentsparti vill diktera vad ett 20-procentsparti ska få och inte få göra efter valet. Hela tanken har totalitära tendenser eftersom man därmed föraktar väljarna och utfallet i ett allmänt val där väljarkåren får säga sitt.

Elving och hennes kamrater vill, på samma sätt som Annie Lööf (C), strunta i vad väljarna säger och göra tvärtom. Det är inte demokrati. Det är elitstyre, där politiker anser sig veta bättre än folket vad landet behöver.

Varför inte ställa in riksdagsvalet helt och hållet, i så fall? Om L ändå inte tänker respektera utslaget?

Sverigedemokraterna måste ha inflytande enligt väljarstöd

Det måste bli ett slut med manövrar som föraktar väljarnas utslag. Efter förra valet fick SD inte den andre vice talmanspost som valutslaget gav fingervisning om. Istället för att ett 17,5-procentsparti fick andre eller tredje vice talmansposten gick två småpartier med 8,0 och 8,6 procent av väljarna före.

Dessutom fick småpartierna ordförandeposter och vice-ordförandeposter i de viktiga riksdagsutskotten, men inte det tredje största partiet i riksdagen. Detta är inte att respektera folkviljan. Det är att förakta den.

Ju mer småpartierna gläfser om att Sverigedemokraterna inte ska få ha inflytande, desto viktigare är det att SD deklarerar till väljarna att man kommer att göra anspråk på det inflytande som väljarnas röstetal kräver.

Om en situation uppstår där en statsministerkandidat föreslås utan att Sverigedemokraterna får inflytande, är det naturliga, med respekt för väljarnas stöd, att SD-ledamöterna röstar nej.

Samarbetsavtal, ministerposter eller annan insyn i regeringsarbetet

Det finns nu flera olika sätt för ett parti som har var femte väljare bakom sig att nå inflytande. Jimmie Åkesson har föreslagit att ett samarbetsavtal träffas före valet, där man anger ett stort antal olika åtgärder som en ny regering ska vidta. Då får väljarna vad man röstar på, även om Sverigedemokraterna inte skulle ingå i regeringen.

Om en sådant avtal inte träffas, måste partiet ha inflytande över det dagliga arbetet i regeringen. Mest naturligt är att ingå i regeringen med statsråd. Alternativt genom en struktur där partiet har full insyn i regeringens beslutsprocesser, så att man kan driva på, stoppa eller ändra ett ärendes beslutsgång. Det gäller inte minst alla ärenden en regering beslutar om på egen hand och inte behöver gå till riksdagen med.

Det är klargjort att M och KD är beredda att bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. Inte minst därför att M och KD aldrig skulle kunna bilda regering utan SD:s stöd.

Om L alls kommer in i riksdagen, och om L blir vågmästare, får partiet ta ansvar för att – återigen – rösta nej till en icke-socialistisk statsministerkandidat, eftersom M och KD kommer att samarbeta med SD.

Om L på landsmötet förolämpar SD och partiets väljare, har man anslutit sig till Annie Lööfs linje. Och väljarna vet då en sak: Vill man slippa en S-statsminister ska man absolut inte rösta på L eller C i valet 2022.