Svenska Dagbladet vill se ”allianspartierna” samarbeta igen. Det vore katastrof för Sverige. Då hamnar vi i en ny soppa där vem som får prata med vem är viktigare än att lösa verkliga problem för befolkningen.
Det är ett tecken på hur svaga de borgerliga partierna är, när Svenska Dagbladets ledarsida vill se att katastrofprojektet ”alliansen” väcks från de döda. I ledarartikeln Låt Lööf få vad Löfven aldrig skulle ge skriver Maria Ludvigsson att M, KD och L borde ”förverkliga Centerns borgerliga drömmar”.
Passerat bäst-före-datum
Bäst-före-datum för denna idé passerades för många år sedan, förmodligen redan 2014.
Ludvigsson skriver: ”I det sammelsurium av partipolitisk galenskap som vi under flera år befunnit oss, är det svårt att begripa varför borgerligheten, med M i ledning, inte presenterar politik som vida överträffar de torra brödkanter S slängde till C och L i utbyte mot regeringsstöd.”
Men svaret är ju givet: de fyra före detta allianspartierna har inte en susning till chans att vinna majoritet i riksdagen i valet 2022. Man fick 143 mandat 2018, långt, långt ifrån de 175 mandat som krävs för att bilda regering. Och i den sammanvägning av aktuella opinionsmätningar som Göteborgs universitet gjort åt TV4 får dessa partier ännu mindre väljarstöd nu, som bara räcker till 129 mandat. (se grafik nederst)
Hur i hela fridens namn ska denna spillra av alliansen kunna göra anspråk på att styra landet?
Hallå! Sverigedemokraterna har rättmätig plats i riksdagen…
Det Ludvigsson inte heller tar med i beräkningen är att det avgörande i dagens politiska landskap inte är höger-vänster utan radikalism-konservatism. Det åskådliggörs tydligast i migrationspolitiken. Om de fyra borgerliga skulle gå ihop och driva en migrationspolitik som Centerpartiet kan acceptera, kan jag garantera att Sverigedemokraterna inte kommer att stödja den.
Till vad räcker då 129 mandat? Till ingenting.
Ludvigsson skriver som om Sverigedemokraterna inte fanns i riksdagen. Men partiets väljarstöd innebär att de, i nämnda sammanvägning, just nu har 73 mandat. Det är besynnerligt hur Ludvigsson kan gå förbi ett sådant faktum utan att blinka.
Antagligen räknar hon med att SD skulle stödja en alliansregering vilken politik den än för. Men det kommer naturligtvis inte Sverigedemokraterna att göra. Det 2010-tal vi genomlevt kommer att betraktas som ett av de värsta någonsin i Sveriges historia. Den som tvivlar på det, kan läsa de citat från politiker som publicerades i gårdagens ledare. En ny regering måste bryta med den utopiska tron på att stor invandring inte är ett betungande problem.
Dessutom gav Annie Lööf snabbt svar på inviten att komma tillbaka till de borgerliga. Dagens Industri summerade intervju med Lööf så här:
”Centerpartiet kommer inte att trycka grönt för en M-budget – oavsett innehåll. Valet står mellan att lägga ned rösterna och att rösta på regeringens budget. Det beskedet ger partiledaren Annie Lööf.”
Satsa på konservativt block
Istället för att drömma om en allians med 129 mandat, borde borgerlig press backa upp det som är ett realistiskt regeringsalternativ: en regering byggd på de tre nuvarande oppositionspartierna M, SD och KD. De har i nämnda sammanvägning 170 mandat, bara 5 mandat från egen majoritet. Detta även om C räknas till rödgröna sidan och MP kommer in i riksdagen.
Att drömma om svunna tider då alliansen var ett regeringsalternativ leder ingenstans. Det är vad som går att göra nu och framåt som räknas. Och de som har borgerlig utgångspunkt borde inte tveka om att hänga av det bångstyriga C för att bygga samarbete med Sverigedemokraterna.
Men då måste borgerliga släppa ängsligheten över att bli kritiserad från vänster. Borgerliga måste våga stå upp för politiken som krävs och inte springa och gömma sig när vänsterkritik kommer. Inte vackla. Inte tramsa.
Här finns gott om historiska förebilder: Thorbjörn Fälldin, Gösta Bohman, Margaret Thatcher och Ronald Reagan. Dessa ledare stod stadigt på sin konservativa värdegrund (om uttrycket tillåts). De visste att man måste utmana och besegra vänstern för att förverkliga icke-socialistiska värderingar.
Margaret Thatchers svar på frågan vad hon kände inför den avsky vänstern framförde mot henne borde guida också dem som vill förpassa vänstern till opposition i Sverige: ”jag strävar inte efter popularitet, däremot hoppas jag kunna bli respekterad för mina beslut”.
