Via en egen reseupplevelse berättar Folkbladets redaktör Widar Andersson om varför tilliten i Sverige sjunker och varför svensk samhällsutveckling ser ut som den gör.
Allt fler anser sig inte behöva bidra till samhällsgemenskapen. Man anser sig ha mängder med rättigheter, men inga som helst skyldigheter. En del använder också rasistkortet för att komma undan sina skyldigheter. Men den gubben gick inte när SJ-konduktören stod på sig på det tåg Widar Andersson åkte. Han berättar i Folkbladet:
”En morgon tidigare i veckan åkte jag tåg till Norrköping. I Västerås klev en ung svart man ombord och satte sig ett par stolsrader bort från där jag satt. När konduktören gjorde sin kontroll så visade det sig att den unge mannen inte hade någon biljett och att han heller inte tänkte köpa någon biljett. Han skulle åka till Migrationsverket i Flen. Konduktören var utrustad med en glasklar hållning och med en ängels tålamod. Diskussionen mellan den biljettlöse migranten och konduktören pågick under en kvart”.
– Det är alldeles för många som inte vill betala. Du är långtifrån den ende. Man blir trött på det. Jag och min bror och alla jag känner jobbar och betalar för oss. Alla här i vagnen har betalat för sin biljett. Varför skulle du inte betala, frågade konduktören.
Den unge migranten muttrade då något om rasism.
– Det är inte rasism att betala för sin biljett, sa konduktören.
Berättar om vad Sverige blivit
Folkbladets redaktör Widar Andersson har helt rätt när han hävdar att detta utbyte ”berättade om Sverige här och nu” och förklaringar mycket av samhällsutvecklingen. Han pekar på att tilliten till andra människor i Katrineholm, inte långt från Flen, har sjunkit till bara 47 procent, medan den hos boende i norrländska Sorsele fortfarande är 79 procent, enligt Tillitsbarometern från Ersta Sköndal.
Skälet till sjunkande tillit mellan människor går inte Andersson in på. Hans berättelse säger det mesta, men jag tycker vi måste säga det rakt ut: Om vi tolererar att människor struntar i gemensamma regler, ja, då kommer allt fler att strunta i reglerna och då har vi snart inga regler utan bara anarki.
Normer och regler måste gälla alla – eller ingen.
Ändå är det få politiker som står upp för att migranter ska följa reglerna. I Göteborg tillåts allt grövre avsteg från svenska lagar, eftersom de som inte gör som klanerna säger hängs ut som rasister och blir avsatta (som kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson, S).
Starkare auktoriteter krävs
Vi måste få politiker som står upp för att värna tilliten mellan människor. Och det finns bara en väg dit: starkare auktoriteter. Polisen måste varje sekund vara starkare än klanerna. Lärarna måste ha auktoritet att leda varje lektion i skolan. Konduktörerna på kollektiva färdmedel måste ha auktoritet att avkräva av alla resenärer att de har betald biljett.
Men det motsätter sig de flesta av svenska etablissemang och flertalet politiska partier. I sina förvirrade identitetsteorier och snurriga ”värdegrunder” ser de auktoriteter som hot mot demokratin. Det är precis tvärtom. Utan auktoriteter faller tilliten i samhället. Och bristande tillit skapar anarki där den starke tar sin rätt. Utan auktoriteter förtvinar det öppna och demokratiska samhället.