Centerpartiets stämma pågår men skulle lika gärna kunnat vara gycklarnas afton. Medan svenska folket upplever ökat våld på gatorna, förestående elbrist och cementkris ägnar sig partiet åt – prata skit om ett annat parti, Sverigedemokraterna.
Det är för mig obegripligt hur det gamla pragmatiska, lugna, stabila landsbygdspartiet med den piprökande bonden Thorbjörn Fälldin i spetsen kunde bli ett pajasparti som varken vet fram eller bak. Fälldins jordnära förankring i folkdjupet var så starkt att han kunde förpassa Socialdemokratin och Olof Palme i opposition efter över 40 års regerande.
Värsta taktiska blunder i modern tid
Dagens C vacklar och vinglar likt en full anka över det politiska landskapet. När Annie Lööf höll fast vid marknadshyror gick Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna för att fälla S-regeringen. Först då släppte Lööf kravet om marknadshyror, men då var januariavtalet dött eftersom L passade på att kliva av. Lööf sålde smöret och tappade pengarna.
Så amatörmässigt hade ingen traditionell centerledning agerat. Detta debacle med marknadshyror måste vara den värsta taktiska blundern i modern svensk politisk historia.
Istället för att uppnå resultat, har C ägnat sig åt att rikta ultimatum mot alla andra partier: M, KD och L får inte samarbeta med SD. S får inte samtala med V. MP ska bara rakt av kapitulera inför C-krav.
Eller som Mats Knutson, SVT, sammanfattar: ”Centerpartiets linje i regeringsfrågan kan bli en belastning för partiet i nästa valrörelse. ”Mittens rike” riskerar att bli ett ”mittens dike” för Annie Lööfs parti.”
Annie i Underlandet
Det är inte svårt att se likheter mellan barnboken ”Alice i Underlandet” av den brittiske författaren Lewis Carroll i Centerpartiets och Annie Lööfs agerande. I Svenska Dagbladet gör Torbjörn Nilsson analysen att ”Annie rutschar ner i Underlandet”.
Han pekar på att Annie Lööf för tre år sedan stoltserade med punkt 9 i januariavtalet som förbjöd regeringen att driva eller ens fundera på förslag om vinstbegränsningar i välfärden. Men på den pågående Centerstämman diskuteras motsatsen: ”Det är ett stort misstag att vi tillåtit friskolor att organiseras som aktiebolag”, heter det i en motion.
”Partistyrelsen svar är oredigt”, menar Nilsson. Man slår ifrån sig omgivningens villkor och ”försöker fåfängt orientera” sig i verkligheten. ”Nu har partiet dragit ner Annie Lööf till ett helt annan värld.”
Pratar höger, röstar vänster
Annie Lööf vill förnedra socialdemokratin till reträtter för att hålla en intern högeropposition i centern lugn, skriver Daniel Suhonen i Aftonbladet.
”Trots att partiet rustar sig för samarbete vänsterut låter Annie Lööf som om de politiska realiteterna inte existerar. Att C vill tvinga sina samarbetspartners till underkastelse har blivit Annie Lööfs särmärke. Utpressningsliberalismen ledde till det vansinniga och skrattretande förbudet för Socialdemokraterna att prata med Vänsterpartiet om budgeten. Ett villkor som hämtat ur en sekt. Nästa gång kanske Magdalena Andersons och hennes efterträdare måste stå på ett ben och jonglera när budgeten presenteras.”
Suhonens slutsats: ”2020-talet avgörs av hur snabbt Annie Lööf och C lyckas göra upp med sitt osnygga sossehat”.
”Breda mitten” avliden redan på ritbordet
I Expressen förklarar Viktor Barth-Kron varför Annie Lööfs strategi om ”breda mitten” är stendöd: ”En röst på Vänsterpartiet har alltid varit en röst för en socialdemokratisk regering och den som tror att S ens skulle överväga att ge upp den konkurrensfördelen frivilligt känner det stora röda partiet mycket illa. Alliansen gjorde faktiskt ett halvhjärtat försök efter valet 2018. Stefan Löfven tackade nej, fortsatte räkna med Vänsterpartiet och satt sedan kvar som statsminister.”
Idén om breda mitten är ”avliden redan på ritbordet”, skriver han. ”Återstår möjligen en ohyggligt bred vänster” för C att ingå i.
Postmodernt tänk bortom verkligheten
Men varför envisas Lööf med att fortsätta tala om denna förbaskade ”mitt”? Jag tror det beror på att postmodernistiskt tänkande har nått så djupt i C-ledarens mentalitet att hon tror att det räcker med att man tycker något är bra, så kan det också ske.
Verkligheten är på något sätt underordnad det egna önsketänkandet.
Sverige kommer bara att kunna upprätta ordning och vett genom att svenska folket röstar fram en riksdagsmajoritet där Centerpartiet inte kan spela vågmästare. Partiet har blivit en destruktiv kraft i svensk politik.