Vänsterradikalisering i S inte allvarlig nog för SD-samarbete

Socialdemokratin attackerar nu med full styrka privata alternativ i välfärden. ”Det är payback time”, skriver försvarsminister Peter Hultqvist. Högerliberala näringslivsröster varnar, men problemet tycks inte tillräckligt stort för att göra upp med Sverigedemokraterna.

I DN-kolumn idag (betalvägg) ser Karin Svanborg-Sjövall, tidigare vd i Timbro, allvarligt på att Socialdemokratin allt tydligare signalerar vänsterextrema åsikter när det gäller ekonomisk politik. Det nu havererade januariavtalet med C och L fick somliga att tro att S närmade sig mitten.

Vikande väljarstöd leder till S-radikalisering

Det är tvärtom, menar Karin Svanborg-Sjövall:

”För en sak ska man ha klart för sig: den auktoritära reflexen i socialdemokratin har inte kontrakterats bort i utbyte mot en snöpt regeringsmakt, tvärtom. Frustrationen, i synnerhet i ljuset av ett vikande väljarstöd, verkar vara nära bristningsgränsen.”

Hon hänvisar till att ungdomsförbundet SSU driver planekonomiska idéer och att vänsterfalangen mobiliserar inför höstens partikongress. LO:s jämlikhetsutredning utgör ett monumentalt och mycket radikalt valmanifest.

Även i statsrådskretsen hörs uppseendeväckande tongångar, skriver hon och exemplifierar med att försvarsminister Peter Hultqvist går till attack mot alla entreprenörer i välfärden. De privata alternativen ska slaktas, eller som han skriver ”Det är payback time”. Hämnden väntar.

Men ingen utsträckt hand till SD

Karin Svanborg-Sjövall är orolig för framtiden: ”Vänsterpartiets rusande opinionssiffror” blir det viktigt att intressera sig för vilka ”delar av staten som socialdemokraternas vänsterfalang vill pumpa upp”. Hon vill att borgerliga ska ”skänka en uppskattande tanke till de allmänt bespott­ade individer som faktiskt försöker hålla emot en utflykt till statssocialismens och kollektivismens sjuttiotal inför kongressen”.

Men jag förstår inte oron. Den icke-socialistiska majoriteten i riksdagen har aldrig varit större! Det är hur enkelt som helst att skicka såväl V som S i opposition.

Men istället för att vilja samla den icke-socialistiska majoriteten i riksdagen ger Karin Svanborg-Sjövall en känga till det parti som hon – likt Annie Lööf – inte vill samarbeta med: ”Få i borgerligheten har riktigt tagit [S] syn på ekonomisk politik eller äganderätt på allvar, och det har i alla händelser uppfattats som mer intressant att rasa över burkinis eller flaggor.”

Ursäkta! Vad menar hon med denna släng? Jo, att hon faktiskt själv degraderar äganderätten och ekonomisk politik till underordnat tvångssyndromet att attackera Sverigedemokraterna.

Om Karin Svanborg-Sjövall överhuvudtaget tog sina egna ord och varningar på allvar, hade det självklara svaret varit att de borgerliga måste göra upp i dessa frågor med Sverigedemokraterna. Då har man 57,7 procent av väljarkåren bakom sig (borgerliga 40,2 procent plus 17,5 procent Sverigedemokratiska).

Men istället för att samla icke-socialister mot den planekonomiska radikaliseringen inom S, är det viktigare för Karin Svanborg-Sjövall att signalera godhet i fråga om burkinis och prideflaggor.

Detta snack saknar trovärdighet i väljarnas ögon

Det är detta sorts falskspel som väljarna ser igenom. Den näringslivsopinion som kolumnisten företräder påstår sig vara för marknadsekonomi, valfrihet och alternativ i välfärden, men i själva verket är det alltid viktigare att tala illa om Sverigedemokraterna och deras värnande av svensk kultur.

Karin Svanborg-Sjövall föredrar sovjetisk planekonomi före att ta Jimmie Åkesson i hand. Det är så den politiska psykologin ser ut på borgerliga sidan. Det hon indirekt säger i sin DN-kolumn är: Borgerliga väljare borde rösta på Sverigedemokraterna om de på riktigt vill pressa tillbaka vänsterextremismen i opposition.