Ingen regering i Europa har så brett folkligt stöd som den ungerska. Ändå utmålas premiärminister Viktor Orbán som en skurk och diktator i klass med Putin av vänsteretablissemang i väst. Förklaringen finns i att Orbán framgångsrikt utmanar gamla kommunistiska etablissemang som samarbetar med liberaler. Hans småfolkskonservatism är det främsta hotet mot västs dominerande vänsterliberala postmodernism.
Det är hur enkelt som helst för medier att publicera någon anekdot från ett land med ett språk väldigt få utanför landet talar, och framställa det som bevis på farlig utveckling. Så som ständigt sker med det konservativa regeringspartiet Fidesz och premiärminister Viktor Orbán.
Men samma sak kan ju göras om Sverige. Det regerande socialdemokratiska partiet är emot en författningsdomstol, och partiet kräver att få utse alla domare i högre domstolar. Är inte det fascism?
Om oppositionen i Sverige började sprida den bilden till omvärlden, skulle det kunna få fäste, i alla fall delvis, eftersom få talar svenska och själv kan bilda sig en uppfattning om läget i landet. Och vad är vitsen att fråga S, de kommer naturligtvis förneka att de är smygfascister och hävda att motstånd mot författningsdomstol ryms inom gemensamma europeisk värderingar och principer för rättsstat.
Nu sprider inte oppositionen i Sverige nidbilder av sitt land i utländska sammanhang. Det kanske är den största skillnaden mellan Ungern och Sverige.
Jo, Orbán underblåser utländsk kritik för inrikespolitiska poänger
Jo, en skillnad till, som inte ska förnekas. Premiärminister Viktor Orbán har inget emot att hjälpa oppositionen att underblåsa den internationella vänsteropinionens ilska och hatfyllda utfall mot Ungern. Det är nämligen smart inrikespolitik. När ungerska folket ser hur landet angrips och smutskastas – som när presidentkandidat Joe Biden i höstas kallade Viktor Orbán för ”totalitär ligist” (totalitarian thug) – samlas folket bakom regeringen.
Det närmaste vi kommer en svensk jämförelse är väl när Göran Persson (S) som finansminister på 1990-talet sökte hemmaopinionens sympati när han ansåg sig förödmjukad av ”flinande finansvalpar på Wall Street” då han å Sveriges vägnar behövde öka lånevolymen till statskassan.
Orbán är alltså en fullfjädrad politiker. Detta agerande är naturligtvis inte snyggt, men det är partipolitik helt inom demokratins och rättsstatens ramar.
Morgan Johansson attackerar också journalister
En annan anklagelse mot regeringspartiet Fidesz är att det motarbetar oppositionens medier och ger stöd till medier som är regeringstrogna.
Men titta på hur svenske justitieministern Morgan Johansson hånar och häcklar oppositionella röster som granskar regeringen. Och titta på hur socialdemokratiska regeringen skickar åtta miljarder kronor av skattemedlen till public service varje år, och sedan negligerar oppositionens kritik mot att statsmedierna vinklingar rapportering och medverkande till övervägande del till stöd för vänsterregeringen.
Detta gör självfallet inte Orbáns övertramp acceptabla, det är fel och skadligt. Men poängen här är att Orbán inte skiljer sig i agerande från exempelvis Morgan Johansson, så som det ofta framställs.
Ungersk politik är centraleuropeisk – inte västeuropeisk
Det jag retar mig mest på är hur medier och politiska röster i väst så oreflekterat kan utgår från vår västeuropeiska historia och perspektiv utan att ta in Centraleuropas helt annorlunda historia i närtid.
Ungern, Polen och övriga länder i Centraleuropa levde under en brutalt förtryckande ockupationsmakt mellan 1946 och 1989. Det är en betydande del av ländernas moderna historia, något som präglat människor, institutioner och samhälle. De sovjetkommunistiska diktaturföreträdarna trängde in i varje skrymsle av länderna man ockuperade.
Sådant sätter spår.
Och det märks i att ungersk politik är rörigare än vad västeuropeiska länder brukar vara eftersom väst haft en lång introduktion till demokrati som började när statsapparaten i respektive land var minimal. På 1920-talet, då Sverige uppnådde full allmän rösträtt och parlamentarisk demokrati, utgjorde skattetrycket mindre än tio procent av BNP.
Att gå från kommunistisk diktatur, styrd från utlandet, till nationellt självbestämmande och demokrati över en natt i ett någorlunda utvecklat land på 1990-talet är något helt väsensskilt. Det ger en annan och mer mödosam resa.
Det förlåter naturligtvis inte att korruption är mer utbredd i central- och östra Europa, men det förklarar varför det ser ut som det gör. Och vill man hjälpa till att bekämpa korruption måste man ha respekt för ländernas specifika historiska situation och utgå från den – inte likt besserwissrar skriva ungrare och andra på näsan.
Här har väst hamnat fel. Man attackerar aggressivt istället för att möta nya demokratier med respekt. Det är kontraproduktivt. Ja, farligt eftersom man polariserar mellan väst och öst på ett sätt som åter delar upp Europa.
Notera att jag vill se krafttag mot korruption, och just därför förespråkar ett annat tillvägagångssätt än att EU agerar på ett sätt som liknar den förra unionen som satte sig på Ungern, det vill säga Sovjetunionen. När väst börjar låta som gamla tiders kommunistherrar i Moskva, är det inte hjälpsamt (som det brukar heta i diplomatiska sammanhang). Det skapar endast motreaktion i de länder man säger sig vilja hjälpa.
Utvecklingen från 1990 till idag
I The Conservative beskriver den tjeckiske kolumnisten Lucie Sulovská bakgrunden till dagens politiska skiljelinjer i Ungern. Det ger en intressant inblick i och förklaring till varför Orbán är så motsträvig att gå vänsterliberaler till mötes.
Det har varit en krokig väg för Ungern sedan befrielsen 1989. Inte minst partipolitiskt. Kommunisterna ”reformerade” sig till socialistpartiet MSZP och har i den nya skepnaden fortsatt att vara en dominerande kraft i Ungern på ett sätt som kommunistpartiet i Ryssland inte blev.
Viktor Orbán var redan före murens fall en kraftfull motståndare mot kommunismen. Han blev 1990 en av de nationella frihetshjältarna i ledningen för ungdomsorganisationen Fidesz som ingick i det nya liberala fridemokratiska partiet, SZDSZ.
Det första fria och demokratiska valet i Ungern vanns dock det konservativa Demokratiforum, MDF.
Redan här bör vi som betraktar Ungern utifrån inse att det ungerska folket kanske inte är radikala socialliberaler, utan har en mer konservativ grundhållning.
Den konservative premiärministern och partiledaren för MDF, József Antall, motsatte sig den typ av radikala nyliberala reformer som kom att genomföras i Ryssland. Han ville ha en mer ordnad övergång. Men även med mindre radikala reformer blev de ekonomiska påfrestningarna stora i övergången från sovjetisk satellitstat till fri nation som vände sig västerut.
Gamla kommunister och liberaler fann varandra
I valet 1994 vann de reformerade kommunisterna som fortsatt kontrollerade stora delar av landets strukturer. Och man tog makten – uppbackade av liberalerna! Något som Viktor Orbán som antikommunist inte gillade. Han utvecklade allt större sympati för nationell och konservativa politik. Han förde Fiedez ut ur liberalerna, för att bli en självständig rörelse.
Den kommunistiske diplomaten Gyula Horn blev premiärminister. Paradoxalt nog genomförde de reformerade kommunisterna nyliberal ekonomisk politik i enlighet med vad väst ville. Man accepterade lån från Internationella valutafonden och efterlevde dess villkor, som handlade om en snabba ”normaliseringen” av Ungern enligt europeiska standarder.
Det innebär kraftiga nedskärningar i de sociala trygghetssystemen. Reallönerna föll samtidigt som prisnivåerna på varor sköt i höjden. Man privatiserade i stor skala, något den förra konservativa regeringen motsatt sig. På kort tid köptes 40 procent av de tidigare statliga företagen upp av utländskt kapital, vilket kan jämföras med 5 procent i Tjeckien under samma tid. Många ansåg att ungerskt näringsliv slumpades bort för en fjärdedel av dess värde.
Efter valet 1998 blev Viktor Orbán premiärminister i en koalition mellan Fiedez, konservativa MDF och bondepartiet. Man lindrade de sociala effekterna av privatiseringsvågen, lyckades minska arbetslösheten och minska statsskulden. Man inrättade historiskt museum om kommunismens brott och värnade de nationella intressena i förhandlingar med EU och Nato.
Gamla kommunister och liberaler genomför hårdför ny privatiseringsvåg
År 2002 förlorade Orbáns koalition knappt, åter till en koalition mellan reformerade kommunister och liberalerna. Orbán konstaterade att det reformerade kommunistpartiet fortsatt hade starkt grepp om landets institutioner och fortsatt flera hundra tusen medlemmar. Fidesz hade ingen gräsrotsorganisation att tala om.
En annan orsak till förlusten var att medierna fortsatt stod på kommunisternas sida, det gamla etablissemanget som styrt Ungern som ryska marionetter. Här fanns en eliternas allians mellan kommunister som var etablerade i statsförvaltningen och liberaler som ledde näringslivet.
Den nya kommunist-liberala regeringen återupptog privatiseringar och nedskärningar. Man var nu EU:s och världsbankens marionetter. Dessutom avslöjades att premiärminister Péter Medgyessy varit sovjetisk agent under 1970- och 80-talen, men han satt kvar även om liberalerna först krävt hans avgång.
Orbán byggde upp gräsrotsorganisation med studiecirklar och lokala möten. Nya medier etablerades också. Men sådant tar tid. De gamla etablissemangen i form av reformerade kommunister i koalition med liberalerna vann igen 2006.
Orbán inledde konservativ agenda
I det sjätte fria valet sedan kommunismen föll, 2010, vann så Fidesz åter majoriteten i koalition med Kristdemokraterna. Och sedan dess har Orbán varit premiärminister.
Det har under de snart 12 år som Viktor Orbán regerat förekommit många kontroverser. Också Orbáns tidigare nära allierade har fjärmat sig från Fidesz. Dessa tidigare allierade har sålt tidningar till motståndare eller sett till att lägga ner konservativ press. Detta i svårtolkade maktstrider och uppgörelser.
Många ser det som utslag av korruption, något som ofta finns i samhällen som lidit under utländsk ockupation och förtryck. Men att Orbán skulle vara värre i att gynna sina anhängare än vad gamla eliten (kommunister) eller nya eliten (liberaler) gjort har inte kunnat beläggas. Men det svider naturligtvis extra hårt för gamla etablissemang att bli av med guldgåsen man varit van vid att ha. Konfliktnivån blir hög.
I takt med att Orbán byggt upp sin konservativa gräsrotsrörelse och gått emot de gamla etablissemangen i Ungern, har han blivit måltavla för allehanda attacker och försök att detronisera honom.
Det måste ändå anses som en bedrift av Fidesz att bli så folkligt starkt att det nu inte räcker med att kommunister och liberaler gått samman för att segra. På senare år har också det antisemitiska ultrahögerpartiet Jobbik inkluderats i oppositionen mot Orbán. Det – om något – borde ändå så frö av tvivel i väst om att Orbán är den onde i Ungern.
I val har denna oheliga allians av gamla kommunister, ultrahöger och liberaler enats om kandidater för att försöka besegra Fidesz. Och Orbán kan nu med lätthet peka på hur liberaler samarbetar med antisemiter och extrema krafter i desperata försöka ta makten ifrån honom och hans konservativa parti (som i sommarens intervju med Tucker Carlson i Fox News, se nedan).
Hur rumsrena är egentligen de liberala företrädarna i Ungern för de svenska och europeiska politiker som kritiserar Orbán? Är det okej för liberaler att ingå valteknisk samverkan med såväl kommunister som antisemiter?
Ungern utmanar vänsterliberala etablissemang i Europa
Lucie Sulovská menar att Viktor Orbán har hamnat i den internationella skottlinjen eftersom han inte följer de vänsterliberala doktrinerna som dominerar i väst.
Hon skriver: ”BBC måste ha blivit chockade när utrikeshandelsminister Péter Szijjártó lugnt och på bra engelska sa till den arga programledaren, att Ungern vill behålla sin nationella identitet och kultur. Och att landet har rätt att välja väg, precis som Storbritannien valde det mångkulturella samhället. Orbán lyfter motståndets fana och Ungern fick många motståndare över hela Europa, men också många anhängare. Ungern har blivit ett slags andra Israel – ett land som alla har en åsikt om.”
Orbán har naturligtvis kommit att dominera ungersk politik genom att få omkring 45 procent av rösterna i tre val, 2010, 2014 och 2018. Ungefär som Socialdemokraterna dominerade i Sverige genom 40 år i oavbruten regeringsställning under 1900-talet. Borgerliga i Sverige talade om ”enpartistaten” även om S vunnit demokratiska val.
Den kritik som kommer från EU om diktaturfasoner finns inte utbredd i ungerska folket. Tankesmedjan Policy Solutions gjorde en opinionsundersökning 2020 och i den ansåg endast 11 procent av ungrarna att ”det inte längre finns demokrati i Ungern”. Kritiken handlade istället om brister i sjukvården och ojämlika livsvillkor, alltså sådant som också diskuteras i Sverige och andra länder.
Om ungrarna upplever att det råder demokrati, är det inte lite förmätet av utländska aktörer att anklagar Ungern för att avskaffa demokratin?
Europas svarta får
Att Ungern spelar den otacksamma rollen som Europas svarta får beror snarare på att Ungern går i täten när det gäller att utmana de vänsterliberala etablissemangen i västra Europa.
Och naturligtvis har migrationen spelat stor roll. Orbán utmanade 2015 på allvar det omfattande samförstånd som funnits i västländerna om godheten i öppna gränser och massmigration. Ungern satte upp stängsel för att skydda landet mot okontrollerad invandring och fick mycket kritik för det.
Lucie Sulovská skriver: ”Det var överväldigande kritik från utlandet som gjorde att Ungern kunde börja spela en roll på den europeiska scenen som långt översteg landets geopolitiska och ekonomiska styrka.”
Att andra länder tagit efter och EU hjälpt Grekland att spärra gränsen mot Turkiet, blundar man för. Orbán gjorde det först, därför är han fortsatt en ”buse” i etablissemangens ögon.
Grundorsaken till att Ungern i oproportionerlig grad smutskastas är att vänstern (gamla kommunister) och liberaler är rädda för att Orbáns småfolkskonservativa agenda ska sprida sig i Europas västliga länder där postmodernismen hittills fått sätta dagordningen.
Att Orbán lyckats samla en så stor väljarbas är det verkliga skälet till de europeiska etablissemangens ilska mot honom. Likt Israel går Ungern sin egen väg. Och blir därför vänsterns hatobjekt.
*
Se mer i The Conservative: Viktor Orbán och hans revolution vid valurnorna, del 1 och del 2 (översätt genom att använda Google translate).
Se Tucker Carlsons intervju med Viktor Orbán (6 augusti).