Allt fler gamla S-lojalister tvekar om partiet har någon framtid. Idag skriver förre fackförbundsakademikern Gunnar Wetterberg om sin oro för att Socialdemokraterna är helt fel ute och kan falla ihop så som skett i flera europeiska länder.
Wetterberg vill i sin Expressen-kolumn att Socialdemokratin ska återupprätta folkhemmet, inte syssla med den dynga man håller på med:
”Det är vämjeligt att höra Morgan Johansson dribbla [om afghaner]. Det är inte mycket bättre när Mikael Damberg lirar med skjutningarnas nämnare för att lugna befolkningen: ni är så många att risken att drabbas ändå är ganska liten.
Socialdemokratin har gått vilse. I den dagliga debatten är det så påtagligt: kom med rätt one-liner, för att behålla makten. I praktiken är det inte mycket bättre: cementen i Slite, skogen i EU, hattandet runt slutförvaringen av kärnavfallet, slukhålet i höghastighetstågen och Norrbotniabanan.”
Medvetna val
Jag håller inte med om att S gått vilse. Det förutsätter att partiet inte vet vad man gjort och vart man har gått. Och så är det inte. Ingen regering hade behövt öppna de svenska gränserna för hundratusentals personer från våldsamma regioner långt borta.
Fram till 1980-talet fanns bred enighet om att hålla strikt på asylrätten i enlighet med ursprungstanken från andra världskrigets slut. Då räknades flyktingar i enstaka hundratal om året. Invandringen bestod i huvudsak – och inte heller dom var särskilt många – av arbetskraftsinvandring, personer som direkt kom i arbete i den blomstrande svenska industrin. Här fanns en perfekt matchning: de som kom kunde klara av de jobb som skulle utföras.
Om politikerna låtit bli att ändra denna policy, hade Sverige inte haft några större problem. Många hundratals miljarder skattekronor hade istället kunnat satsas på skola, pensioner, sjukvård, infrastruktur och skattesänkningar.
Men ändå bestämmer sig Socialdemokratin för att aktivt agera för att locka hit hundratusentals analfabeter som inte alls fungerar på en högteknologisk arbetsmarknad.
Är det att gå vilse att medvetet och frivilligt ta hit alla dessa outbildade människor från primitiva kulturer med mycket högt våldskapital?
Varför gräver S sin egen grav?
Men om S inte gått vilse utan medvetet genomför en politik som gör att partiet tappar väljarstöd och förstör landet, varför agerar man då så destruktivt?
Ja, det är vår tids största fråga.
Min spekulation är att det handlar om bekvämligheternas förbannelse.
Så länge vi hade en politikergeneration som visste vad fattigdom var, eller åtminstone vad knappa tillgångar innebär, förstod politiken att hushålla med statskassan. Från Per Albin och fram till att Palme började manipulera Tage Erlander, var Socialdemokratin inriktad på att bygga folkhemmet för den svenska arbetarklassen. Med mycket stark betoning på svenska.
Skattetrycket var inte särskilt högt, under Per Albin lägre än USA:s. Detta eftersom man inte hade ”högre” ambitioner än att bygga ett robust skyddsnät för alla svenskar.
Men med tiden blev Sverige rikt och vi fick politikergenerationer som inte visste något om vad det innebär att ha knappa resurser.
Med Palme kom (s)torhetsvansinnet
Om man inte vet vad knapphet är, då kan man låta sina förväntningar stiga till skyarna. Då tror man på klämkäcka påståenden om att bara viljan finns så kan man ordna det utopiska paradiset på jorden. Inget uttalande har varit skadligare för Socialdemokratin och Sverige än när Olof Palme sa att ”politik är att vilja”. Inga begränsningar! Kör!
Så här sa Palme i sitt tal till SSU-kongressen 1964:
”Politik – kamrater – det är att vilja något. Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner.
Men naturligtvis måste viljan ha en inriktning och förändringen ett mål. Vi socialister är förmätna nog att vilja något därför att idén är viljans drivkraft och vi är djärva nog att önska förändringen därför att förändringen gör utopier till verklighet.”
Att S-ministrarna rycka på axlarna åt stopp för cementtillverkningen pga miljölagar och stopp för kärnkraftsdrift pga överfulla förvar av kärnavfall, blir logiskt eftersom det räcker med viljan. S-politikerna vill väl, därför kommer allt att lösa sig. De som är oroliga, som Wetterberg, är bara olyckskraxande nervvrak.
Här har S fått god hjälp av MP, som är civilisationskritiskt och gärna ser att betong och kärnkraft försvinner. Om det sänker det moderna samhället ned i elransonering, ras i bostadsbyggande och stopp för investeringar i infrastruktur, så gör det ingenting. Det kapitalistiska samhället är ändå så ytligt. Bättre läsa sagor i stearinljus, fullt påpälsad inomhus, hopträngda med många andra pga bostadsbrist.
Socialdemokratin har medvetet lämnat verkligheten för utopiernas bländande ljus. Bara vi vill, så…
Kampen mellan realister och utopister
Det är därför det politiska landskapet ändrar sig. Istället för mellan höger och vänster kommer framtida strider att stå mellan dessa röda och gröna utopister på ena sidan och på den andra konservativa realister.
Svenska folket har att välja mellan de som påstår sig ha viljan att skapa paradiset och de som har förmågan att värna stabil trygghet och förutsebarhet.