Varför rycker socialdemokratiska ministrar på axlarna åt den ökande kriminaliteten? Inget är ju viktigare för S än att motverka ekonomisk otrygghet, men de förstår inte otryggheten som våld och kriminalitet skapar.

Det svar som inrikesminister Mikael Damberg gav i radiointervju direkt efter attacken mot köpcentrum i Kristianstad har fått stor spridning.

Hur stor risk att bli skjuten är acceptabel för S?

Där framgår att han överhuvudtaget inte förstår vad otrygghet är.

Han får i P1 Studio Ett frågan, ”Vad är din kommentar till att det har blivit farligt att vistas på svenska gator och torg?” 

Och Damberg svarar kallt: ”Nämen, det är fortfarande, tack och lov, väldigt ovanligt att människor hamnar i skottgluggen…” 

Men är det så, pressar programledaren.

”Ja, men om man tittar på hur många människor vi är i Sverige så är det fortfarande väldigt ovanligt att man drabbas av det, men det är ju mer förekomster i de här särskilt utsatta områdena där gängkriminaliteten har fått bita sig fast”, säger Damberg.

Att S-ministern hemfaller åt statistiska risker har upprört många. Och jag har själv undrat hur stor risk för att bli skjuten vi ska acceptera i socialdemokratins Sverige.

 S förstår inte otrygghet kopplat till våld

Men varför S tar så lätt på att ett köpcentrum mitt på en vardag kan attackeras med automatvapen har jag inte kunnat förklara. Det är som att Socialdemokratin ser på våld som på dåligt väder – något man inte kan påverka. Idag framför Alice Teodorescu en intressant analys i sin krönika i Expressen.

”Det Damberg, av det empatilösa svaret att döma, inte tycks förstå är att människors oro och upplevelse av otrygghet inte handlar om kalkylerad sannolikhet eller exakt risk”, skriver hon.

Människors oro för brutalt våld har inte med statistisk risk att göra. Risken i sig, att den alls finns, ”spär på känslan av maktlöshet hos den enskilde som ställs inför valet att antingen kringskära sin frihet eller att riskera sitt liv.”

Ekonomisk otrygghet är inte existentiell

Det är en viktig iakttagelse. Risk för att utsättas för våld med skjutvapen är existentiell – man kan dö. Där skiljer sig våld och kriminalitet från det som varit Socialdemokratins paradgren under 1900-talet: att verka mot ekonomisk otrygghet.

Ekonomisk otrygghet fungerar på ett helt annat sätt. Brist på pengar skapar en trist vardag där man saknar materiella resurser och tvingas klara sig på mindre. Men livet står inte på spel, iallafall inte i det korta loppet.

Då, i det sammanhanget, kan man resonera som Damberg. Då kan man tala om andelen som lever i ekonomisk otrygghet. Då är statistiska underlag till hjälp för politiken att fatta beslut. Så som S är vana att göra.

Men otrygghet på grund av våld är en helt annan sorts otrygghet.

Kriminologisk vänsterideologi har gjort S blinda

Och här har Alice Teodorescu rätt: Socialdemokratin förstår inte vilken ofrihet som rädslan för att bli rånad, våldtagen eller skjuten skapar. Det hänger, när man tänker efter, rätt väl ihop med att partiet i mer än 50 år präglats av en kriminologisk vänsterideologi som sätter förövaren i fokus – det är den som begår brott det är synd om.

Det har gjort Socialdemokratin helt blind för såväl de som drabbas av våld och de som känner växande otrygghet på grund av ökat våld i samhället.

S har blivit överklass som inte förstår folket

Här spelar, gissar jag, också en ny sorts klassperspektiv in (populärt tema för vissa statsråd). Socialdemokratiska politiker lever inte i de områden och samhällen där våldet främst har vuxit sig starkt, och nu börjar tränga in i mainstreamområden (därav yrvakna larm från journalister). S-politiker är helt enkelt dagens överklass, där många av beslutsfattarna – som justitieminister Morgan Johansson – själva har det tryggt omkring sig med larm, säkerhet och livvakter.

Socialdemokratin är så fjärmad från verklighetens folk att de inte kan ta in den oro och otrygghet som vuxit under senare år. De förstår den inte.

När man blivit så avskild från folket, då är det dags att lämna makten.