Inte en sekund har Stefan Löfven (S) haft majoriteten i riksdagen bakom sig under sina sju år som statsminister. Han har ändå kunnat regera eftersom Fredrik Reinfeldt gjorde Moderaterna odugliga som regeringsbärande parti.

Stefan Löfvens stora lycka var när Fredrik Reinfeldt (M) kastade in handduken på valnatten i september 2014 – trots att inga ändringar skett i riksdagens majoritetsförhållanden.

Den icke-socialistiska majoriteten hade fortsatt majoritet med 52,5 procent av rösterna. Ändå kapitulerade Reinfeldt, eftersom han inte ville fortsätta att regera med stöd av Sverigedemokraterna.

De borgerliga lämnade walkover. Man överlämnade makten till Socialdemokraterna och Stefan Löfven, även om S hade sämre parlamentariskt stöd.

Regerat i minoritet

Stefan Löfven tog tacksamt emot makten som de borgerliga dumpade i hans knä. Han har regerat enligt tesen att göra så lite som möjligt. Då blir utskällningarna färre. Han har ju också kunnat skylla på just det att han inte har någon folklig majoritet för att regera.

Socialdemokraterna har hållit taburetterna varma och lyft löner på långt över 100.000 kr i månadslön, nivåer de aldrig skulle få utanför politiken. De har kunnat utse vänsterfolk på allt fler viktiga myndigheter.

Genom tjänstemannastyre har vänsterpolitik verkställts. Man har inte utvisat de som saknar asyl och inte ens de som dömts till utvisning av domstol. Gränserna har hållits öppna för kriminella att föra ut fordon fulla med stöldgods tagna från svenska folket eftersom tullen inte får granska fordon, ens vid misstanke om brott.

Det är vänsterextrem migrations- och kriminalpolitik i praktiken.

Har slitit hårt ändå

Men trots att man inte gjort många dagsverken i sakpolitiken har det varit tuffa år för Stefan Löfven. Småpartierna har varit en förbannelse. Än det ena, än det andra pytte lilla partiet har riktat ultimatum.

Störst framgång har väl Liberalerna gjort som tvingade den socialistiska regeringen att ta bort värnskatten och därmed sänka skatteskalorna för de absolut rikaste. Knappast något Löfven känt sig bekväm med.

Och i sommar började också Vänsterpartiet att faktiskt inte bara hota om, utan verkställa sitt ultimatum om att fälla S-regeringen.

Annie Lööf den verkliga orsaken till Löfvens avgång?

Som lök på laxen började Annie Lööf diktera arbetsrutinerna för S-ministrarna: de fick inte bjuda in vänsterpartister till budgetförhandlingar.

Detta trots att alla fyra partierna – S, MP, C och V – aktivt måste rösta för regeringens budget för att den ska gå igenom.

Om jag får spekulera tror jag att detta sista ultimatum från Annie Lööf, då hon gav sig in i hur S-ministrarna får arbeta, blev droppen. Vem vill vara ledare om någon från utsidan talar om vilka man får träffa? Sådana arbetsvillkoren gör det omöjligt för regeringen att fungera.

Maktstrategiskt skicklig, sakligt svagt eftermäle

När det gäller att övertrumfa Moderaterna i maktstrategi har Stefan Löfven firat många segrar. Men sett till sakpolitik kommer Löfven att framstå som en svag statsminister som låtit kriminaliteten breda ut sig samtidigt som skolorna slutat undervisa eftersom studiero saknas. Äldreomsorgen tilläts ha så illa utbildad personal att de flesta som dog i corona i Sverige fanns i hemtjänstens och äldreboendenas omsorg.

Välfärden försämras. Infrastrukturen är i förfall. Ordningsmakten tappar greppet till organiserade kriminella.

Det är inget vackert facit för en statsminister.

Han fick makten eftersom motståndarna var ännu svagare.