Några L-partister i Stockholm, med socialborgarråd Jan Jönsson i spetsen, går till angrepp mot Sverigedemokraterna som inte vill hissa enskilda föreningars och rörelsers flaggor på kommunens flaggstänger.

Peter Wallmark, gruppledare för Sverigedemokraterna i Stockholms stadshus, replikerar på Jan Jönssons debattartikel i tidningen QX.

En fråga om flaggpolicy

Är Liberalerna i Stockholm verkligen så desperata till att få uppmärksamhet att de medvetet medverkar till den så samhällsfarliga polariseringen? Svaret är tyvärr ja.

Låt oss vara ärliga, skriver skribenterna. Därefter haglar lögnerna och fördomarna om hur Sverigedemokraterna ser på Pride och HBT-personer och andra minoriteter.

Dessutom adresseras problembeskrivningarna till fel mottagare. Att anse att prideflaggan inte ska hissas under kommuners och regioners verksamheter har inget att göra med vad flaggan står för. Det har att göra med att Sverigedemokraterna anser att flaggpolicyn för kommuner och regioner ska vara neutral och inte ha koppling till enskilda rörelsers arrangemang, inte att prideflaggan inte får hissas eller att den ska förbjudas.

Det exkluderar naturligtvis inte flaggning när nationella minoriteter har sina dagar, vilket kan jämställas med vår nationella flaggdag, nationaldagen. Detta vet såklart Liberalerna.

Pride är en vänsterextrem rörelse

Pride är idag en vänsterextrem rörelse, vilka Liberalerna i Stockholms stad och Jan Jönsson med flera till synes inte har några problem med att tillhöra. Pride har kidnappats till det politiska spelet om vilket parti som är mest öppet och tolerant. Men det är sällan den som skriker högst som har rätt.

Bakom parader och jippon finns en tyst majoritet som anser att Pride inte längre representerar dem. Det som en gång var både viktigt och nödvändigt har spårat ur. Det är beklagligt och skadligt på sikt.

De homosexuella i vårt land har haft sina rättigheter i ett par tre decennier. Toleransen och acceptansen har generellt inte varit något problem i Sverige på årtionden.

Minoritetsskydd viktigt, men kärnfamiljen är också en realitet

Tyvärr växer kulturer som inte har denna syn på homosexuella och minoriteter, framför allt judar, sig allt starkare i Sverige. Judarna i Malmö flyr staden och det har inget att göra med vårt parti, utan på Malmös förändrade demografi och ett långvarigt socialdemokratiskt styre som varken har viljan eller förmågan att hantera problemen.

Sverigedemokraterna kommer dock att fortsätta stödja allas rätt till att älska vem man vill. Det är ingen motsats att anse att en nation behöver hållas samman av en nationell identitet.

Att den traditionella kärnfamiljen utgör grunden i vårt samhälle är en realitet vare sig man vill eller inte, men det betyder inte att vi inte anser att alla är fria att bygga den familj eller leva det liv som passar individen bäst så länge det inte går ut över andra.

Så, varför inte fråga någon homosexuell aktiv sverigedemokrat om vår politik i stället för att vädra era fördomar? De finns gott om dem på alla politiska nivåer, jag bistår gärna med kontaktuppgifter.

Det krävs dock mod att riskera att få sina fördomar krossade, så varför utsätta sig och möta verkligheten som den ter sig i vårt parti när man i stället kan plocka billiga politiska poäng genom att sprida skrämselpropaganda i QX?

Om Stockholmsliberalerna menar allvar med att de vill bekämpa fördomar kanske det är på sin plats att de börjar med sina egna.

Peter Wallmark (SD)
Gruppledare i Stockholms stadshus