Kritiker av FN:s klimatarbete, som statsvetarprof Roger Pielke och statistikern Bjørn Lomborg, påpekar att den nya klimatrapporten innehåller prognoser som har häpnadsväckande inslag.
Exempelvis innehåller scenario SSP5-8.5 ett skeende där världen ökar koleldningen med 6,5 gånger mot idag till år 2100. ”Vem tror på det?”, frågar Roger Pielke på Twitter och hänvisar till studie som slår fast att beräkningarna är vinklade och inte borde utgöra underlag i seriös forskning.
Pielke påminner om grundläggande fakta: 1) Ett scenarios intervall är inte detsamma som troligt utfall, 2) Två scenariers intervall binder inte gränserna för trolig framtid, 3) Scenariers intervall indikerar inte sannolikhet.
Det är viktiga insikter när man tar del av sådana rapporter som den FN:s klimatpanel lägger fram, som just består av olika scenarier.
FN:s klimatpanel leker med siffror
Det är alltså prognoser om olika aktiviteter som ligger till grund för klimatdiskussionen, inte några vetenskapliga fakta. Inte ens klimatforskare kan se in i framtiden, de tittar in i sina kristallkulor.
Men är det inte seriösa forskare som tagit fram prognoserna?
Det är en bra fråga. Och jag tycker Bjørn Lomborg, ger svar på hur bra FN:s klimatarbete har varit på att avge trovärdiga prognoser och scenarier tidigare.
”FN varnar oss rutinmässigt att vi bara har några år kvar till katastrofen. 1972 varnade Maurice Strong, FN: s första miljöprogramchef, att världen bara hade tio år på sig att undvika katastrof”, skriver Lomborg och hänvisar till intervju i Dagens Nyheter.
Lomborg pekar sedan på att Mostafa Tolba, chef för FN:s miljöprogram 1990, förklarade att världen måste åtgärda globala uppvärmningen före 1995 – inom fem år. Annars är katastrofen här.
Efter att apokalypsen inte infunnit sig varken 1982 eller 1995, så har FN fortsatt att komma med prognoser med innebörden att ”om vi inte agerar inom tio år” är det försent. Det skedde också 2017, då från talmannen i FN:s generalförsamling, Maria Espinosa. Hon var dock generös och gav oss elva år!
Efter alla dessa grovt missvisande prognoser – som av någon anledning alltid pekar mot undergången om vi inte använder klimatet för att ge politiker total makt – finns all anledning att vara skeptiska mot de tvärsäkra uttalandena om framtiden från FN:s klimatpanel.
Om de haft fel sedan 1972, varför skulle de ha rätt nu?
Klimatet förändras
Jo, klimatet förändras. Men vetenskapen kan inte förklara varför istider inträffat och täckt stora delar av klotet med kilometertjock is. Inte heller vet vi varför dessa isar sedan har smält, långt innan människan kunde ha påverkan på klotets klimat. Så länge vi inte har svar på varför klimatet under miljontals år har skiftat, saknar vi också faktabaserade svar på varför klimatförändringar skett nu.
Och vi vet inte hur stora klimatförändringarna är i vår tid. Forskarnas dataserier i form av temperaturer mm är löjeväckande korta. Exempelvis vet vi inte mycket om klimatet på 1800-talet. Samtiden har rapporterat om de loggböcker som granskats från upptäcktsresande till Antarktis i början på 1900-talet. De indikerar att det var mycket mindre is där då än på 1950-talet då moderna mätningar kunnat starta.
Fakta är att den samlade mänskliga kunskapen är mycket liten om klotets klimat över tid, och de stora skiftningar som skett över årmiljonerna.
Alla ”hot”, ”larm” och ”katastrofscenarier” får mig att bli än mer skeptisk till FN:s klimatpanel. De har gjort bort sig fullständigt i årtionden. Deras ”larm” har varit falska. Jorden gick inte under på tio år. Den här typen av uppmärksamhetssökande överdrifter försvagar forskarnas trovärdighet.
Effektiv miljöanpassning ligger i teknikutveckling
Men. Självklart ska vi ändå minska utsläpp och använda naturresurserna på effektivast möjliga vis. Parallellt med FN:s felaktiga undergångsscenarier har den tekniska utvecklingen gjort enorma framsteg för mänskligheten och miljön.
Det är här fokus borde ligga – hushållning genom utveckling, rationalisering, effektivisering. Inte på avveckling, nedstängning och stenåldersromantik. Framtidsoptimistisk teknikutvecklingen av alltmer miljövänliga funktioner är så mycket mer rationellt än tröttsamma och politiskt drivna hot om undergången. Det snacket blir bara ett irriterande brus som dessutom inte förbättrar klimatet ett skvatt.