Politiken finns nedströms kulturen, brukar Mattias Karlsson säga. Vad menar han med det? Svaren utvecklas i ny intervju i Riks.
För att kunna bryta vänsterns hegemoni över samhället måste konservativa utmana vänstern på mer grundläggande plan än att vinna val och parlamentarisk majoritet. Det menar Mattias Karlsson, ordförande för den nya svenska, konservativa tankesmedjan Oikos.
Mattias Karlsson har tillhört ledningen för Sverigedemokraterna i tjugo år och är bidragande till att partiet vuxit från 1,4 procent i valet 2002 till 17,5 procent i valet 2018. I aktuella opinionsmätningar får partiet runt 20 procent och är ett av de tre största partierna i riksdagen.
Han har tagit ett steg tillbaka genom att lämna det näst tyngsta uppdraget i svensk partipolitik, det som gruppledare i riksdagsgruppen. Han är alltjämt internationell sekreterare och han har startat tankesmedjan Oikos som ska stärka de konservativa värderingarna i samhället.
Det är i egenskap av företrädare för Oikos han intervjuas i tv-kanalen Riks i serien ”Samtal med samhället” som leds av Christopher Jarnvall. (Se intervjun hos YouTube.)
Kulturkampen avgör samhällets inriktning
Där får han frågan varför det inte räcker med partipolitik och varför konservativa måste ta kulturkampen mot vänstern.
– Jag definierar kultur i breda termer. Kultur är de grundvärderingar som dominerar vårt samhälle. Vårt sociala beteendemönster, det är fråga om tolkningsföreträde om vad som är ont och gott, vad som är bra och vad som är dåligt, vad som är konstruktivt och destruktivt? Allt det där fångas av kulturbegreppet. Och i någon mening styr det nästan allting i både internationell och nationell politik.
– Vänstern har på ett väldigt medvetet sätt skaffat sig en hegemoni, en totalt dominerande ställning här under flera decennier.
– För mig var det en ögonöppnare när jag kom in i riksdagen 2010. Jag hade bilden av att riksdagen är det mäktigaste organet. Här beslutas allt och alla andra får rätta sig därefter. Men då hade vi en icke-socialistisk majoritet och en moderat kulturminister. Men man gjorde nästan ingenting för att göra upp med den i grunden marxistiska kulturpolitiken därför man var helt enkelt rädd för de reaktioner det skulle skapa i kulturlivet och civilsamhället.
– Det fick mig att fråga: om ministern, regeringen och riksdagsmajoriteten inte vågar göra någonting är det kanske inte dom som har makten? Det finns helt enkelt sfärer som har större inflytande.
Likheter med Mao’s kommunistiska kulturrevolution
Mattias Karlsson får frågan, ska vi börja en lång marsch genom institutionerna åt ett annat håll än vänstern?
– Det måste vi. Jag är helt övertygad om att vi, i meningen konservativa, aldrig kommer att kunna åstadkomma genomgripande, djuplodande, långsiktiga förändringar bara genom att vinna majoritet i parlamentet. Det informella inflytandet som finns i andra sektorer – medier, utbildningsväsendet, civilsamhället, kulturen och nu i näringslivet genom woke-kapitalism – är allt för starka.
– Vi lever i en slags kulturrevolution som påminner om Mao Tse-tung’s, även om metoderna har mindre våldsamma. Någon sa att en socialdemokrat egentligen är en kommunist med tålamod.
– Vi ser i den svenska varianten av kulturrevolution, att den har varit mer reformistisk och gradvis men det betyder inte att den varit mindre genomgripande. I grund och botten är det samma saker man attackerar: familjen, sederna, traditionerna och religionen. Vi får lära oss att skämmas över allt som tidigare byggde upp samhället. Allt är skambelagt och ska brytas ner. Det har kreverat nu i den nya woke-kulturen som är ett hot mot yttrandefrihet och akademisk frihet.
Nationalstaten är en förutsättning för demokrati
– Nationalstaten – definierad i termer av en administrativ enhet med gemensam kultur, gemensamt språk och som är självständig i förhållande till andra stater – den kommer att dö om utveckling inte förändras. Om inte vi som bryr oss om Sverige försvarar svensk kultur, svenska värderingar, svenska traditioner och suveräniteten som för mig är en utgångspunkt för demokrati. Det är svårt att tänka sig demokrati utanför nationalstatens ram, det har aldrig existerat.
Mattias Karlsson tar upp invandringen och Europeiska unionen som exempel på hur Sverige håller på att lösas upp. Därmed är inte endast demokratin hotad utan också välfärdsstaten, som på samma sätt som demokratin är beroende av nationalstatens avgränsningar.
– Det här är revolutionerande. En välfärdsstat har aldrig existerat utanför nationalstaten. Kan vi tänka oss ett samhälle utan välfärdsstat? Och ett samhälle utan demokrati? Den sociala tilliten, lag och ordning befrämjas av att man har en gemensam identitet.
Karlsson vill försvara nationalstaten och de svenska tradtionerna och kulturen och han är övertygad om att det måste ske, som han säger, uppströms från politiken. För det är där kulturen finns som sätter mycket av ramarna för politiken.
*
Artikeln publicerades först i The Conservative.