Svensk partipolitik är oerhört rörig och förvirrad. Det beror på att allt fler politiker saknar kontakt med verkligheten utanför partikansliet. De har vuxit upp genom partier och tror att pressmeddelanden och partibeslut är det viktiga, inte den verklighet som de många människorna lever i.
Så här på sommaren får man tid att fungera lite bortom det dagliga nyhetsflödet. Och en fråga jag brottas med, inte minst sedan den senaste regeringskrisen då Löfven fälldes som statsminister för att sedan komma tillbaka som gubben i lådan, är politikernas kompetens- och erfarenhetsnivå.
Partier bryr sig inte om äldre, elförsörjning och sjukvård
Under regeringskrisen stod inte svenska folkets behov i fokus. Inte äldreomsorgens katastrofala misslyckande i att skydda de äldre från en pandemi, vilket resulterade i tusentals fler döda än i andra länder.
Inte heller handlade regeringskrisen om att sjukvården inte fungerar väl och att vårdköerna växer. Inte ens när mätningar visar att folket tycker sjukvård är en av de viktigaste politikområden som finns.
Under regeringskrisen struntade partierna i att elförsörjningen kan drabbas av sammanbrott eftersom man lägger ner kärnkraft innan kraftnätet för elleveranser utökats från norra Sverige.
Ingenting av det som svenska folket väljer politiker till att sköta står på dagordningen för partierna.
Bara makten i sig är intressant
Det enda politikerna i vänstergröna sidan bryr sig om är makten i sig och maktbalansen mellan partierna. Mest kraft lades, liksom efter valet 2018, på vilka partier som kunde tänka sig att prata med varandra.
Kärnan i regeringskrisen var att Centerpartiet vill förneka Sverigedemokraterna inflytande. I en ledarpodd hos Svenska Dagbladet tidigare i juli medverkade Hanna Wagenius (C) och Benjamin Dousa, vd Timbro, som invände mot C-argumentet att man inte vill ”legitimera” Sverigedemokraterna genom att samtala och förhandla med dem.
– Det är inte partierna som legitimerar varandra, det är väljarna som gör det. Och uppenbarligen har uppemot 20 procent av väljarna legitimerat det partiet [SD], säger Dousa.
Wagenius håll inte med och menade att partierna legitimerar varandra. Hur folket röstar är på något sätt inte viktigt.
Politiker som inte respekterar folket
Detta är för mig ett exempel på förakt mot folkstyret, demokratin. Politiker i de styrande partierna anser sig stå över folket. De är så arroganta att de tror att de vet bäst. Bättre än väljarkåren. Därför kan de försöka gå runt valutslaget från riksdagsvalet.
Dessa politiker har brutit kontakten med väljarna. Man driver sina egna käpphästar, hur folket än uttrycker sig i val. Och man gör det inte enbart i fråga om att se SD som ett legitimt parti, utan också i den rad sakfrågor jag nämnt ovan.
Partier säljer inte åsikter – de ska sköta landet
Jag tror att dessa två aspekter hänger ihop. Väljarna vill ha bättre fungerande sjukvård, äldreomsorg och stabilt elsystem. Väljarna röstar också fram Sverigedemokraterna. Ingenting av det här bryr sig politiker i makten om. De struntar i det, och tycker det egna partiets utspel, inlägg och argument i medierna i en bagatellartad historia är viktigare.
De har gjort partiet till huvudsak och verkligheten till bisak. Ungefär som om partiet vore ett företag som säljer en åsikt. Då är det viktigt att sprida denna åsikt så mycket som möjligt, sälja den. Ett företag behöver inte bry sig om att människor vill prioritera annorlunda, det enda viktiga är att de når ut med sin egen produkt.
Men då har man fullständigt missuppfattat vad ett parti är. Det ska bära upp demokratin genom att vara mellanhand mellan miljontals väljare och de politiker som väljs att ansvara för all den verksamhet som skattepengarna ska finansiera.
Det är statens verksamhet och hur väl den uppfyller väljarkårens förväntningar som borde stå i fokus, inte det egna partiet.
Och då behövs också politiker med yrkeserfarenhet utanför politiken. Ett exempel är dagens avsnitt av ”Sommarintervjun”: Peter Wallmark började som murare.
Tack och lov kan väljarkåren ändra på vilka politiker som väljs genom att inte rösta på partier som bara ser till sitt egets partis bästa. Rösta på dem som förstår att deras uppgift är att förvalta staten för medborgarnas bästa. Då kan vi få slut på tramset som orsakat regeringskriserna.