Efter lång tid av svensk avrustning ska nu Försvarsmakten stärka försvaret av Västkusten och Göteborgs hamn, nordens viktigaste transportlänk. I höst återetableras Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4).
Mycket av importen till Sverige kommer sjövägen via Göteborgs hamn och en tredjedel av exporten går ut härifrån. Det är den enda svenska hamnen med direktlinjer till andra kontinenter som Nordamerika, Nordafrika, Indien och övriga delar av Asien. Dessutom har oljehamnen stor betydelse för bränsleförsörjningen i alla de nordiska länderna.
Ändå har denna infrastruktur lämnats åt sitt säkerhetspolitiska öde då svenska regeringar under årtionden avrustat det militära försvaret.
Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) lades ner för 17 år sedan men kommer nu att återetableras i Göteborg. I höst kommer regementet på nytt att finnas på plats vid Göteborgs garnison.
Marinchefen är tydlig om varför
När nu Försvarsmakten får ökade resurser är det angeläget att stärka försvaret av västkusten, som fått stå tillbaka för Östersjön. Men nu ska beredskapen höjas utefter alla gränser.
– Vårt omvärldsläge har försämrats. Därför har politiker fattat beslut om att Försvarsmakten behöver tillväxa och en återetablering på västkusten är i allra högsta grad naturlig eftersom det är en så viktig plats, säger Sveriges marinchef Ewa Skoog Haslum till Expressen/GT.
Svenska marinchefen är tydlig med varifrån hotet kommer: I första hand Ryssland men även Kina.
– Ett stort hot är faktiskt Ryssland som bedriver en verksamhet som inte är acceptabel. Krim och Ukraina är två sådana exempel. Det är ett stort hot. Men det finns även andra antagonister som skulle kunna hota Sverige. Kina är en utpekad nation som haft och har intressen på ett annat sätt.
Hotade svenska säkerhetsintressen
Kina tänkte köpta Lysekil, längre norrut på västkusten, för att bygga en egen jättehamn där. Kritiken blev hård om att svenska säkerhetsintressen skulle hotas och planerna stoppades.
Ewa Skoog Haslum medger att försvaret av västkusten varit försummat länge.
– Vi får inte glömma bort västkusten, vilket vi faktiskt har gjort i tjugo års tid. Det beror på att vi inte har haft tillräckliga resurser för att kunna vara på alla ställen, där Östersjön har varit en prioriterad del. Vi släpper inte vårt fokus där, men ökar samtidigt närvaron på västkusten, konstaterar hon.