Centerledarens Almedalstal är en förvirrad tillställning. Det är helt osammanhängande och motsägelsefullt.
Det är svårt att se vad Annie Lööf egentligen är ute efter. Hon tycks tro att väljarna ska rösta på C bara för de är emot SD. Denna, ska vi kalla det negativa demokratisyn, har aldrig fungerat. Väljarkåren röstar varken mot någon eller för den som gjort något bra under mandatperioden som gått. Väljarna ser alltid framåt: vilket alternativ är bäst för framtiden, för landet, för ekonomin, för tryggheten.
Jag brukar nämna Winston Churchills valförlust 1945 som talande bevis för denna tes. Han hade just vunnit andra världskriget. Han trodde det skulle räcka. Men väljarna röstade fram Labour till makten eftersom de hade presenterat ett efterkrigsprogram, om hur landet skulle komma på fötter efter kriget.
Exkluderande inkludering
Annie Lööf är inkonsekvent på flera plan samtidigt.
Ta in dessa två budskap.
– Vi har övertygelsen om ett tolerant och inkluderande Sverige. Övertygelsen om att tilltro och samarbete alltid är bättre än misstro och slutenhet.
– Därför kommer Centerpartiet inte att samarbete med eller stödja en regering som ger Sverigedemokraterna avgörande inflytande över sin politik.
Intolerant tolerans
Lööf säger sig vara för tolerans, men hatar de som har en annan syn. Hon säger sig vilja inkludering, men utesluter kategoriskt SD och V som representerar 30 procent av väljarkåren.
I sina handlingar är det ingen som är så intolerant, hatfylld, exkluderande och totalitär som Annie Lööf.
Att rösta emot ett budgetförslag från en regering bara därför att regeringen samtalat med partier i riksdagen, oavsett politiskt innehåll, är rent ut sagt korkat.
Det finns ingen logik i Annie Lööfs agerande eller budskap. Det är tyvärr den raka sanningen.
*
I Fokus sammanfattar Johan Hakelius på ett lysande sätt det rådande läget i svensk politik.