Polismannen som sköts ihjäl i Biskopsgården hade uniform. Oavsett om skotten var ämnade för honom eller någon i polisens närvaro, är dödsskjutningen ett bevis på att svensk ordningsmakt har förlorat all respekt i gängmiljöer.

Under polisens officiella presskonferens antyddes att polismannen kan ha blivit skjuten av misstag. Detta eftersom polischeferna spekulerar i att gängskjutningar inte i ”normalfallet” riktas mot poliser.

Men i Hjällbo i norra Göteborg sköts en man ihjäl och flera skottskadades mitt på en söndagseftermiddag i maj, trots att tiotals poliser fanns i närheten efter tidigare upplopp. Gäng- och klankriminella skräms inte ett dugg av polisen. De kriminella bevisar att de numera bestämmer över svenska gator och torg.

I och med att polisen i Biskopsgården hade uniform har mördaren inte skjutit honom av misstag, han sköt polisen med avsikt eller struntade i att polisen fanns i skottlinjen.

Det finns i medierna även spekulationer om att polisen lockats bort från sina kollegor just för att kunna avrätta honom.

Politiker gömmer sig bakom egna livvakter

Återigen hör vi ansvariga politiker ”fördöma” våldet, men deras snack betyder inte ett dugg. Dessa makthavare är ansvariga för att kriminaliteten tillåtits sprida sig som en löpeld genom landet. Efter sina tröttsamma uttalande går politikerna vidare som inget hänt – med sina livvakter och sitt säkerhetsskydd.

Politiska etablissemang är istället upptagna med allehanda politiska jippon. De bryr sig inte om att våldet eskalerar på svenska gator och torg.

Grundproblemet är att ansvariga politiker präglas av ett synsätt där det är mer synd om mördarna än om de som drabbas. Minns dåvarande rikspolischefen Dan Eliassons försvar av en mördare: ”… vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauman han bär med sig?”

Varje röst på S, V, MP och C är en röst för mer saft och bulle till kriminella. Varje röst på dessa partier är en röst för fortsatt eskalering av våldet.

Folkomröstning om våldet

Nästa riksdagsval, oavsett om det blir extraval eller ordinarie val om ett år, borde bli en folkomröstning om kriminalpolitiken – för fortsatt saft och bulle till kriminella eller en kraftfull förändring med flerdubbel höjning av minimistraffen för våldsbrott och fördubblad poliskår så att Sverige får fler poliser än Europasnittet, inte som nu långt färre.

Självklart kan våldet besegras, men bara om man med handling vill visa vem som bestämmer över gator och torg i Sverige.