Nu ligger bollen hos talman Andreas Norlén. Han har fyra chanser att föreslå statsminister. Om riksdagen röstar ner dem, blir det extraval.

Så hur kommer talmannen nu att göra? Om jag ska spekulera, tror jag att han göra på samma sätt som efter valet 2018. Då röstades också Stefan Löfven bort som statsminister i den numera obligatoriska statsministervoteringen (204 röstade nej, medan 142 röstade ja till Löfven).

Först avvisades Kristersson (M)

Efter diverse sonderingar föreslog talmannen Ulf Kristersson som statsminister. Riksdagen röstade ned förslaget 14 november 2018, med siffrorna 154 ja och 195 nej. Här klev C och L över till rödgröna sidan genom att aktivt rösta nej till en moderat statsminister.

Sedan accepterades Löfven (S)

134 dagar efter valet, 18 januari 2019, röstade riksdagen om att åter utse Stefan Löfven till statsminister. Han fick 115 ja-röster, mot 153 nej-röster och 77 avstod. Här avstod C och L vilket betyder att man såg gav sitt passiva stöd till Löfven.

Eftersom det krävs 175 nej-röster för att avvisa talmannens förlag, var Löfven vald.

C-vilde är Kristerssons chans

Frågan är om talman Norlén gör likadant nu. Löfven har förlorat förtroendeomröstning. Ska talmannen då inte först pröva oppositionsledaren som statsminister?

Eftersom M, KD, L och SD kommer rösta ja har Kristersson 174 ja-röster. Men han kan få 175 nej-röster, och då faller han.

Frågan är dock hur Helena Lindahl (C) gör. 2019 röstade hon nej till Löfven. Om hon lägger ned sin röst blir Kristersson statsminister.

Hans stöd i riksdagen blir dock svagt om inte Lindahl fortsätter frondera mot partilinjen.

Löfven beroende av att C lägger sig

Om Kristersson inte utses, kommer talmannen att föreslå Stefan Löfven. Han kan vinna om alla i S, MP, V och C röstar ja, med 175 mot 174 nej.

Men det hänger på att C accepterar att V aktivt behöver röstar på S/MP-regeringens budget. För att detta ska ske måste förmodligen regeringen kunna tala med vänsterpartisterna. Det vore ännu en förlust för C, som sagt att man röstar med rödgröna för att utestänga ”ytterkantspartier”. Nu skulle man istället ge V större inflytande än de någonsin haft.