Det har blivit vanligare med åren att elever med invandrarbakgrund viftar med utländska flaggor under studentfirandet. Är det ett visuellt bevis på hur Sverige faller isär?

Konservativa tankesmedjan Oikos grundare Mattias Karlsson har kommenterat företeelsen.

”Det provocerar mig ändå att Stockholms gator just nu fylls av invandrarstudenter som åker runt i bilar och viftar med sina forna hemländers flaggor. Det är inte Iraks, Palestinas eller Somalias skattebetalare som varje månad i över ett decennium avstått från en del av sin lön för att ge dessa ungdomar en kvalitativ och kostnadsfri grundskole- och gymnasiumutbildning – det är det svenska skattebetalare som har gjort.”

Karlsson tillägger: ”Heder åt den minoritet av invandrarstudenterna som i en gest av tillhörighet, ödmjukhet och tacksamhet faktiskt låter den svenska flaggan flyga på gatorna under studentfirandet istället.”

Ser sig inte som del av Sverige

Karlssons inlägg kommenteras i Bulletin idag, av Mats Skogkär som summerar:

”Att ungdomar som i många fall är födda och uppväxta i Sverige hellre sveper in sig i en annan nations flagga än den svenska på sin stora dag, tyder på att de inte ser sig som en självklar del i den föreställda gemenskap vi kallar Sverige. Det manar till eftertanke. Och varslar i värsta fall illa för framtiden.”

På tjattforum rapporterar svenskar i utlandet om hur de själva eller deras barn deltar i det nya landets traditioner och att utländska elever där inte har behov av att markera att de kommer från annat land.

Osäker nationalism är värsta nationalismen

Svenska ledande politiker (som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt) har länge torgfört sin avsky och förakt mot det svenska. De ser alla andra kulturer som värdiga respekt, men inte den svenska.

För mig blir det då närmast naturligt att de som har koppling till kulturer i utlandet tyr sig till dem, medan svenska elever skäms och inte vågar lyfta sin tillhörighet till det svenska – ja, det kan ju lätt stämplas som rasism av vänstervridna lärare.

Varför vifta med svenska flaggor om Sveriges ledande politikerklass hatar sitt land och ser alla utländska influenser som så oerhört mycket mer kultiverande än de svenska sederna och traditionerna?

Men denna antinationalism är också en form av nationalism. Den gör alla som befinner sig i Sverige osäkra. Det undergräver självfallet respekten för svenska institutioner och svenska lagar. Varför bry sig om dem, om regeringens ministrar ändå föraktar dem?

Antinationalismen är vägen till anarki. Ett tillstånd då inga nationella regler behöver efterlevas, allra minst de svenska i Sverige. Då kan kulturella sedvänjor från andra delar av världen ta över, kulturer som visserligen leder till fattigdom och klanvåld, men samtidigt uppbärs med stolthet och stor självbevarelsedrift.

Dags att återskapa stolthet för det svenska

För att kunna uppnå ett tryggt och förutsebart samhälle måste befolkningen känna samhörighet och lojalitet till det land man bor och lever i. Därför måste vi i Sverige återskapa stolthet för det svenska, som har en imponerande historia av att skapa välstånd, harmoni och utveckling.

Det är lätt att hålla med Mattias Karlsson om att studenternas flaggviftandet är ett tecken på en misslyckad integrationspolitik. Den måste läggas om i grunden och börja byggas på stolthet för det svenska, istället för förakt för det svenska.

*

Se intervju med Mattias Karlsson (SD) i Riks: