En skräpig stadsmiljö bidrar till otrygghet. Det är också en gemensam uppgift – en norm – att hjälpa till att hålla rent. Sammanhållningen i ett samhälle börjar i det lilla.

Just nu pågår ”Skräpplockardagarna”. Det är organisationen Håll Sverige Rent som bjuder in barn och ungdomar att vara med och plocka skräp i sitt närområde. Hittills har 760 000 skräpplockare anmälts till kampanjen, vilket är 50 000 fler än förra året. Enligt Håll Sverige Rents ”Skräprapporten 2020” har frågor som handlar om nedskräpning fått ett allt större genomslag i nyhetsbevakningen de senaste åren.

Skräp på marken ger ett intryck av att ingen bryr sig om det offentliga rummet. En skräpig närmiljö bidrar till otrygghet.

Vi måste alla hjälpas åt. Men det handlar också om att kommunernas renhållning är på fötterna och ser till att det finns gott om papperskorgar och att de töms innan de blir överfulla. Var tredje person som skräpar ned menar att det berodde på att det inte fanns någon papperskorg.

Polisen har sedan tidigare fått möjlighet att bötfälla personer som slänger sådant som snabbmatsförpackningar på marken eller som lämnar kvar engångsgrillen vid badplatsen. Flera partier vill att även den som slänger en fimp eller tuggummi på gatan skall få böter.

Vad vi dock allra mest behöver är levande normer om det självklara i att vårda vår närmiljö. Ska vi bli av med skräpet i både stad och på landet krävs först och främst en förändring av attityder.

Att slänga skräp på gatan eller i naturen borde vara lika socialt oacceptabelt som att ägna sig åt att slå sönder och vandalisera i den offentliga miljön.

Under senaste år har en ny trend vuxit fram inom idrottsrörelsen som kallas ”ploggning” – det innebär att motionärer kombinerar joggingturen med skräpplockning, något SVT varit tidiga men att rapportera om.

Särskilt vi som vill uppgradera medborgarskapet borde stödja initiativ som dessa – där just medborgare tar ansvar för sitt samhälle och värnar trivseln för alla. Bara om vi själva på alla sätt, också i det lilla, värdesätter och slår vakt om det vi har gemensamt kan vi återskapa den sammanhållning vi saknar och ser tunnas ut allt mer.