Demokratin är hotad – av etablissemangen som med näbbar och klor vill behålla makten och hindra väljarkåren från att ändra inriktningen på landets politik. Lyssna på folket, men låt dom inte bestämma, säger exempelvis Olle Wästberg (L).
Elitist nummer ett är just nu Olle Wästberg som i en rad artiklar angriper Sverigedemokraterna och menar att partiet inte borde ha rätt till något inflytande.
Avskyn för oppositionspartier
I Aftonbladet (19/4) skriver han: ”Om Sverigedemokraterna blir representerade med politiska tjänstemän i regeringskansliet kommer de att få en betydande dold politisk makt och med all sannolikhet kunna påverka vilka som utses till centrala uppdrag.”
Det Wästberg kallar ”dold” makt är den makt alla regeringspartier har i en demokrati. Hans underförstådda budskapet är att väljare som lägger sin röst på Sverigedemokraterna inte ska räknas. De ska enligt Wästbergs mening inte ha någon makt oavsett hur många miljoner som än röstar på partiet.
Så resonerar Rysslands Putin och Turkiets Erdogan om oppositionen i sina länder. Att Wästberg gör dem sällskap i Sverige är talande – Wästberg vill rädda den politiska elitens makten från konkurrens.
Duktig på att bygga halmgubbar
I Expressen (4/5) skriver Wästberg: ”Det hot mot pressfriheten som SD står för, gör det också nödvändigt att göra det långt svårare att ändra den svenska grundlagen.”
Det här är ytterligare ett exempel på hur Wästberg ägnar stor energi åt att bygga halmgubbar, alltså avsiktligt missförstå partiet genom att skapa ställningstaganden som partiet aldrig framförts, men som han sedan ägnar stor kraft åt att bemöta. Det är lika ohederligt som det saboterar en fri och seriös debatt i sakfrågor.
Att rikta kritik mot partisk och obalanserad rapportering i public service är en demokratisk rättighet, inte ett hot mot pressfriheten. Dessutom är det så att Sverigedemokraterna förespråkar en författningsdomstol för att stärka grundlagen, medan det är S som förhindrat att en sådan inrättas.
Också här använder alltså Wästberg falska resonemang, när han sällar sig till Maktens oinskränkta rätt att bestämma, ett synsätt som annars kännetecknar diktaturers avskyr för samhällskritik som riktas mot dem som innehar maktpositioner.
Wästbergs eliter har misslyckats
Varför lägger Wästberg sådan energi på att fördumma debatten? För mig framstår han som en Don Quijote, ni vet riddaren som i sin egen låtsasvärld såg väderkvarnar som farliga fiender. Wästberg är nog inte galen, men saknar förmåga att inse att de eliter han tillhört i hela sitt liv (han blev riksdagsman 1976) fullständigt har misslyckats.
Svenska folket ser hur illa landet sköts och deras missnöje kommer till uttryck i att man väljer att stödja ett nytt parti som visat sig få rätt på punkt efter punkt. Men Olle Wästberg har klockartron på etablissemangen kvar. Därför accepterar han inte att folket vill välja nya makthavare när de gamla visat sin oduglighet, detta trots att demokratins innersta väsen är just folkets rätt ska avsätta makthavarna och välja nya.
Folket ska inte få igenom sina åsikter
Wästberg vräker ur sig kritik mot ett riksdagsparti, men vilken är hans egen ståndpunkt? De som angriper SD har ofta ingenting alls att komma med, annat än förvrängda och påhittade angrep.
Men Wästberg har faktiskt gett uttryck för sin demokratisyn. Han skriver (i Den hotade demokratin, s 172): Det är ”nödvändigt för de etablerade politikerna att vidta åtgärder som gör att alla medborgare kan känna att de blir lyssnade på, även om de inte får igenom sina åsikter.”
Snacka om elitism! Wästberg menar att det inte spelar någon roll hur väljarna röstar – de ska ändå aldrig få igenom sina åsikter.
Här har vi kärnan till etablissemangens kris! Vi har makthavare som inte längre företräder folket, utan ser folket som ett hot. De gör allt för att demokratin ska kortslutas så att de själva får oinskränkt makt och aldrig behöver bry sig om något så tarvligt som väljarnas utslag i allmänna val.