Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

I den Demoskopmätning som Aftonbladet publicerar idag har inte mycket hänt, vad gäller väljarbyten från de rödgröna till de blågula – de nya partikonstellationer som träder fram i svensk politik.

Om vi räknar om mätningen till mandat, skulle de rödgröna (S, MP, C, V) få ett mandat mer än majoritet, det vill säga 176 mandat. De blågula (M, SD, KD) skulle få 173 mandat. Det krävs alltså att de vinner två mandat till och når 175 för att kunna byta regering.

Vart tog L vägen?

Vän av ordning kan fråga sig vad L-partiet tagit vägen. De får i Demoskop 3,2 procent och blir utan mandat i riksdagen. Om de kravlar sig upp till 4 procent och får 14 mandat, skulle de ta 7 mandat från de rödgröna och 7 mandat från de blågula. (Jag har i den kalkylen ”tagit” 0,8 procent från gruppen övriga och givit L vad de behöver för att nå 4,0 procent – för enkelhetens skull.)

Då skulle Ulf Kristersson i en statsministeromröstning få ja-röst av 180 riksdagsledamöter, medan Löfven skulle ha stöd av 169.

Men frågan är hur mycket L skulle ställa till med om de blir vågmästare för en ny blågul regering. De 7 nya mandat M-SD-KD skulle få på sin sida, kan innebära att makten hamnar hos L, som inte vill göra särskilt mycket åt de allvarliga problem landet befinner sig i. L skulle kunna blockera alla reformer för strängare migration, hårdare kriminalpolitik och allt annat.

För Sverigedemokraterna blir då frågan: Vad är vitsen med att stödja en Kristersson-regering?

Tvåeggat

Att göra upp med L är tvåeggat. Det tar udden av den falska smutskastning som Socialdemokraterna sprider, och som hittills fått framför allt kvinnor att fortsätta hålla på den rödgröna sidan. Stödet från L gör det enklare att vinna en icke-socialistisk majoritet.

Men den majoriteten kan visa sig gå i baklås av ett bångstyrigt L-parti som trots sin litenhet kan stoppa alla nödvändiga reformer. Precis som MP hindrat S från att driva S-politik.

Demokrati är inte enkelt. Det är som Winston Churchill sa, det minst dåliga styrelseskicket. Men den högst realistiska möjligheten att avsätta Löfven-regeringen ger ändå en viss känsla av tillfredsställelse, eller hur?

*

Se aktuell Demoskopmätning.