Hur ska skolsegregationen i Malmö motverkas när det inte finns några skolor att lägga ner längre?

När grundskoleförvaltningen i Malmö lägger förslag på hur skolsegregation ska motverkas, så blir förslaget att skolor i invandrartäta områden ska läggas ner. Hur illa måste det bli innan vänstermajoriteten slutar verka för en liberal invandringspolitik?

I början av april avslöjade Sydsvenskan att grundskoleförvaltningen i Malmö hade tagit fram en rapport där syftet har varit att undersöka vilka möjligheter som finns för att skapa en mer ”allsidig sammansättning av elever från olika socio-ekonomiska hemförhållanden”.

Rapporten hade använts som underlag vid politiska beslut utan att själva rapporten hade offentliggjorts för medier eller ens grundskolenämndens politiker i Malmö. Det liberala skolkommunalrådet i Malmö har tagit avstånd från förslaget efter att rapporten blev känd.

Trots att rapportens förslag inte kommer genomföras är det intressant att titta på rapportens innehåll då det säger mycket om hur tjänstemannaorganisationen i Malmö stads grundskoleförvaltning ser på skolorna i Malmö och lösningar framöver.

I rapporten refereras det till en undersökning som sett på familjers faktiska skolval för förskoleklass i Botkyrka. Denna undersökning visade att högutbildade familjer med utländsk bakgrund var mer benägna att göra aktiva val medan det motsatta gällde för lågutbildade familjer med utländsk bakgrund. Med andra ord så är en del av skolsegregationen beroende av kulturen hos lågutbildade familjer med utländsk bakgrund, där val av skola och därmed utbildning, inte är prioriterat.

Självvald segregation?

Samma undersökning visar att en hög andel elever med utländsk bakgrund gör en skola mindre attraktiv, särskilt för lågutbildade familjer med svensk bakgrund. Samtidigt så väljer lågutbildade familjer med utländsk bakgrund bort skolor med hög socio-ekonomisk status.

Bakom skolsegregationen finns en form av förankring där lågutbildade familjer med utländsk bakgrund har velat komma bort ifrån resten av samhället. Lågutbildade familjer med utländsk bakgrund är samma grupp som upprättar parallellsamhällen.

Frågan är då om skolsegregationen är en förlängning av de parallellsamhällen som har upprättats av lågutbildade familjer med utländsk bakgrund.  Skolsegregation kan då mer handla om Sveriges misslyckade integrationspolitik och mindre om de andra orsaker som Socialdemokraterna lyfter fram, som friskolesystemet.

Söker sig till etnisk segregerade områden

Det är även allmänt känt att skolsegregationen hänger ihop med boendesegregationen vilket även lyfts fram i grundskoleförvaltningens rapport. Men boendesegregation i sin tur hänger ihop med en etnisk segregation, som stärks av en liberal invandringspolitik där nyanlända invandrare på löpande band placeras och söker sig till utsatta områden, vilket stärker den socio-ekonomiska segregationen.

En restriktiv invandringspolitik skulle innebära att dessa utsatta områden fick andrum och inte fylldes på med ännu fler nyanlända invandrare som ska leva i utanförskap. Därmed skulle de socio-ekonomiska skillnaderna mellan bostadsområden kunna minska.

Förtur för nyanlända

I Malmö har grundskoleförvaltningen ett index som visar skolornas socio-ekonomiska elevsammansättning. Ju fler elever som är nyanlända, föräldrar med låg utbildningsnivå, föräldrar som får ekonomiskt bistånd m.m. desto högre blir skolans index.

Grundskoleförvaltningens rapport slår fast att lågindex-skolorna, det vill säga skolor som har fler resursstarka elever, är även de mest attraktiva. De är så attraktiva att det finns fler sökanden än vad det finns platser. Detta leder till att de som bor närmast skolan får platserna. Detta i sin tur stärker skolsegregationen.

Medan lågindex-skolorna är attraktiva så flyr elever från högindex-skolorna, det vill säga de socialt utsatta skolorna. Detta leder till en förslumning av högindexskolorna. Men istället för att göra dessa socialt utsatta skolor mer attraktiva genom olika åtgärder så föreslår grundskoleförvaltningen att det behöver införas en ”socio-ekonomisk förtur” som ska ge förtur till elever som är underrepresenterade i den resursstarka skolan.

Med andra ord ska man flytta elever från skolor i förslummade invandrartäta områden till skolor i områden som är mer välbärgade.

Förvaltningen har har givit upp allt hopp

En och annan kanske undrar, om lösningen är att flytta elever från förslummade områden till de välbärgade områdena, vem ska då gå på de skolor som finns i områden som Rosengård? Grundskoleförvaltningen förklarar detta på följande sätt i sin rapport:

”Då forskning visar att den enda grupp som väljer skolor med svårare socio-ekonomiska förutsättningar är lågutbildade familjer med utländsk bakgrund, är nog nedläggning den mest effektiva och samtidigt juridiskt gångbara metoden som finns att tillgå för att motverka skolsegregation när det gäller högstadieskolor med högst index.”[1]

Grundskoleförvaltningen i Malmö har därmed helt och hållet uteslutit att det finns något hopp för Malmös invandrartäta områden. Skolorna måste läggas ner.

Grundskoleförvaltningen i Malmö har en budget på 10,3 miljarder kr. När de lägger fram ett förslag på hur skolsegregation ska motverkas, så är förslaget att skolor i invandrartäta områden ska läggas ner. Så hopplöst är det. Det är viktigt att detta budskap når fram till alla miljöpartister och vänsterpartister som inte fått nog av en liberal invandringspolitik. Frågan till dessa politiker måste vara: Hur illa måste det bli innan ni slutar verka för en liberal invandringspolitik?

Ska skolor förslummas genom kvotering?

Vad händer när skolorna i välbärgade områden förslummas på grund av massiv kvotering från utsatta områden? Vad händer när familjer lämnar Malmö eftersom de inte vill att deras skolor ska bli lika hopplösa som skolorna i Rosengård? Hur ska skolsegregationen i Malmö motverkas när det inte finns några skolor att lägga ner längre?

Självklart är de rätta åtgärderna att ge Malmös socialt utsatta områden ett andrum från invandringen, ställa krav på att de som bor i dessa områden börjar arbeta istället för att gå på bidrag och få en riktig integrationspolitik på plats som slår sönder de parallellsamhällen som upprättats.

Flit ska belönas och stök ska straffas

När det gäller skolor i socialt utsatta områden så handlar det om enorma investeringar som finansierats med skattemedel. Dessa skolor kostar redan mer än vad skolverksamhet kostar i många andra länder. Det är resultatet som uteblir.

Självklart är det möjligt att vända trenden, men inte med Socialdemokraternas skolpolitik, med maktlösa rektorer och lärare som förvaltar en förfärlig skolsituation istället för att utveckla verksamheten, och stökiga elever som dag in och dag ut får förstöra för de elever som är flitiga och vill bygga upp sin skola och sitt samhälle. Flit ska belönas och stök ska straffas. Det måste framgå att regler är till för att följas.

Elever som inte kan sköta sig får gå i jourskolor och få den hjälp de behöver, men de ska inte stå i vägen för elever som redan befinner sig på samhällets botten och anstränger sig för att komma därifrån.

Självklart kan en skola nå en punkt där det enda som återstår är att lägga ner den och då måste det göras. Men att göra skolnedläggningar i förslummade områden till den enda strategin för att motverka skolsegregation visar att socialdemokratin i Malmö har nått vägs ände. I Socialdemokraternas värld finns det inga åtgärder längre som kan vända utvecklingen i Malmös förslummade områden. Utan alla elever i dessa områden måste transporteras till andra områden i Malmö.

Socialdemokratin har helt enkelt gett upp när det kommer till de invandrartäta områdena.

Bakom Katrin Stjernfeldt Jammehs (S) tomma floskler döljer sig en hopplös politik som nått vägs ände och där en generell nedläggning av skolor i socialt utsatta områden ses som en möjlig lösning av tjänstemannaorganisationen.

Nima Gholam Ali Pour
Politisk sekreterare för Sverigedemokraterna i Malmö

---

[1] Hantera segregationens effekter, 2021-03-30, Grundskoleförvaltningen, Malmö stad