I dag samlas Centerpartiet till förtroenderåd för att anta en ”framtidsagenda”. Annie Lööf säger att hon leder ett mittenparti men i realiteten glider hon alltmer ut i en ansvarslös extremism.
Jag börjar dagens ledare med att återge kloka synpunkter hos några pressgrannar som berör Centerpartiets besynnerliga roll i svensk politik.
C bara relevant med V-samarbete
Widar Andersson i Folkbladet:
”Ska C spela en relevant roll i politiken så krävs därför ett närmare samarbete med S. Och då kommer V med på köpet på ett eller annat sätt. (…) Centerpartiet kan – i vart fall inte under Annie Lööfs ledarskap – knappast ge sig in i någon form av samarbete med M eftersom man då får SD på köpet.”
Tobias Wikström i Dagens industri:
”I Centerpartiets fall har motståndet mot Sverigedemokraterna varit ett dominerande politiskt tema. Motståndet mot Vänsterpartiet har blivit mer och mer pliktskyldigt eftersom januarisamarbetet ofta är beroende av V-stöd. Förberedelserna för någon typ av konstellation där både V och C ingår är uppenbara.”
Håkan Boström i Göteborgs-Posten:
”Centern har på många sätt blivit ett extremt parti som går i otakt med övriga borgerligheten. Under två decennier har partiet satsat på att byta ut sin väljarbas och bli stort bland ung, urban medelklass i storstäderna – i synnerhet i Stockholm. Det har gått hand i hand med partiets allt mer uttalade nyliberala profil.”
Krock i sakfrågorna
Politiska diskussionen idag tyngs alldeles för mycket av orealistiska drömmar och ambitioner. Om sådant som fullständigt saknar stöd i väljarkåren.
Centerpartiet vill ha fortsatt öppna gränser även om man är ansvarig för att ha ställt till det med kaos i migrationen, våld på gatorna och fusk i välfärden.
Partiet har stöd av Dagens Nyheter där Susanne Nyström avslutar dagens ledare med en förhoppning som säger allt: ”Tillsammans kan Miljöpartiet, Centern och Liberalerna bli en stark mitt i svensk politik.”
För det första behöver DN och Annie Lööf byta ut Liberalerna, som är beredda att samarbeta med SD, mot Vänsterpartiet.
Vad är det sedan dessa partier – C, MP och V – står för? Inte är det mittenpolitik. Det är ju istället all möjlig form av extremism. Om invandringen. Om klimatet. Om att hata män, etniska svenskar och människor som tar ansvar istället för att se sig som kränkta offer.
C blir nu ett extremt alternativ
Med sina nya samarbetspartier MP och V fullbordar Centerpartiet sin transformation från ett konservativt landsbygdsparti till ett radikalt, för att inte säga extremt, parti som låter sig svepas med i en postmodernistisk vänsteryra.
Att partiet idag också presenterade ny logotyp där man gör om fyrklövern till fyra små handhjärtan, ligger i linje med denna utveckling. Att svara på svåra avvägningar i politiken, mellan olika goda mål, med handhjärtan är så typiskt. Man hävdar att man är god och vill allt gott.
Men verkligheten är brutal och kräver prioriteringar.
”Vi vill stå extremt i mitten!” utropade Gösta Ekman i revyn Glaset i örat (1973) när han parodierade Centerpartiet – och bokstavsvänstern. Nu förenas C och V på ett annat sätt. Men det är så långt ifrån en mittenposition man kan komma.