Sverige först – globalisering när det gynnar oss

Globaliseringsivrarna i det från Sovjet befriade 1990-talet har fått fel om i stort sett allt. Produktionen av systemkritiska produkter skulle bli både säkra och billigare. Världen skulle bli fredligare och mer solidarisk.

I mycket har utvecklingen blivit den motsatta. Coronapandemin visade att inte ens länderna i EU kunde låta bli att stoppa export av kritiska varor, som skyddsmasker. Västvärldens stora beroende av medicinfabriker i Kina framstår idag som i allra högsta graden naivt. Vi har lagt makten över vår egen hälsa i kommunisternas händer.

Och säkerhetspolitiskt är läget allt mer labilt. Rysslands militära aggressioner mot Ukraina fortsätter, hur många diplomatiska meddelande EU än sänder. Kina kidnappar européer och kinesiske ambassadören i Sverige hotar öppet svenska journalister om att de kan stå på tur.

Drömmen om att världen skulle bli ”snäll” när Sovjetkommunismen föll var just bara det, en dröm.

Nu ser vi hur antidemokratiska länder som Ryssland och Kina använder sin export som politiska vapen. De som handlar med dessa länder försätter sig i en gisslansituation. Om man inte lyder Moskva eller Peking, kan man bli bestraffad på märkliga sätt.

Vi har sett hur klädföretaget H&M får sin verksamhet i Kina saboterad, appar censurerade i kinesernas telefoner, av allt att döma enbart därför att företaget är svenskt och kommunisterna i Kina vill straffa Sverige för att våra diplomater tjatar om kidnappade svenska medborgare som hålls fängslade av Kina.

Med sådana aktörer kan man inte ha förtroendefulla relationer. Punkt.

Handel kan naturligtvis ske, men att räkna med några beredskapsleveranser av mediciner från Kina är bara att glömma. Garantier för sådant kan bara uppnås genom produktion i Sverige eller vårt närområde.

Naiva politiker har avvecklat mycket av den nationella beredskap som äldre politikergenerationer tog för given och aldrig någonsin skulle kommit på tanken att avveckla, för att istället lita på leveranser från antidemokratiska Ryssland eller kommunistiska Kina.

Det gäller allt som vi behöver i en krissituation. Från livsmedel och medicin över till energi och teknisk utrustning. Svensk politik måste säkra att alla systemkritiska komponenter finns i landet eller i närområdet.

Att som Anders Ygeman (S) sa på Folk och försvar häromåret, att blir det kris är det bara att köpa vad man behöver på den globala marknaden, är med vad vi vet om aktörerna på internationella scenen det mest dumdristiga man kan häva ur sig som minister.

Visst ska vi fortsätta att handla med omvärlden. Sverige är ett exportberoende land. Men vi får aldrig överlåta tryggheten för vårt land försörjning i internationella aktörers händer. Vi måste ha kontroll över vårt eget öde.