Mycket har hänt i diskussionerna kring partiernas positionering gentemot varandra, men väljarna har inte reagerat. Inte än.
KOMMENTAR. Journalister verkar förvånade över att väljarna, i den Sifo-mätning som presenterades igår, inte starkare reagerat på de många nya besked som kommit.
Annie Lööf (C) har förklarat att hon kan sitta i en Löfven-regering efter valet 2022 och budgetförhandla med Vänsterpartiet. Därmed har ett nytt vänsterblock uppstått i svensk politik med S, V, C och MP.
Detta är en reaktion på att Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) fått sällskap av Nyamko Sabuni (L) i att vara redo att samarbeta och söka samsyn med Jimmie Åkesson (SD). Därmed har konturerna för ett blågult block börjat ta form, med M, SD, KD och L.
Det partipolitiska landskapet förändras i takt med att en annan skala än höger-vänster får allt större tyngd. Den mellan radikal/utopisk och pragmatisk/konservativ, eller GAL-TAN som en del vill kalla den andra skalan som tar fasta på värderingsskillnader mellan radikaler och konservativa.
Svenska folket avvaktar
Men dessa rörelser i landskapet har inte påverkat väljarkåren i någon nämnvärd omfattning.
När januariöverenskommelsen ingicks 2019 hade Löfven ett underlag på 195 mandat (S, MP, C, L och V). Det har nu krympt till 184 mandat enligt Sifo i april 2021.
Oppositionen hade efter valet 154 mandat (M, SD, KD). Enligt Sifo har man nu ökat till 165 mandat. Dessutom tillkommer mandaten från L, om de kommer över spärren på 4 procent.
Att väljarkåren inte omedelbart reagerar på de nya regeringsalternativen är inte särskilt märkligt. Det är väl snarare naturligt. Vi vet inte än vad dessa samarbeten innebär. Under det år och ett halvt som återstår gäller det för de båda sidorna att profilera sig och presentera sin syn på hur svenska samhället utvecklar sig, vilka utmaningarna är och vad som är viktigast att åtgärda.
Här är skillnaderna vitt skilda mellan de två grupperingarna. De blågula blocket pekar på att utvecklingen går åt fel håll när det gäller trygghet och välfärd. Det rödgröna är nöjda med utvecklingen och är mer intresserade av klimatdiskussioner.
När det blir tydligare om vad de två alternativen står för, kan säkert en hel del opinionsskiftningar ske. Demokrati kräver tålmodighet.