Det är en gammal sanning att folkligt missnöje med verkliga problem är drivkraften bakom den politiska utvecklingen. Men i Sverige saknar Socialdemokratin vilja att lyssna. Det framgår oavsiktligt i nya boken ”Det svenska missnöjet”.
För den LO, S och V närstående Arenagruppen har Lisa Pelling och Johanna Lindell intervjuat över 300 människor på de orter i landet där flest har röstat på Sverigedemokraterna. Dessa röster är främst missnöjda med den stora invandringen, den höga kriminaliteten och om andra trender i tiden som drabbar dem själva och närsamhället de bor i.
S: Väljarna har fel
Författarna dokumenterar, men verkar inte lyssna. Som etablissemangsföreträdare vill de inte gå med på den verklighet de intervjuade förmedlar. Istället sätter de sig till doms över deras verklighetsbild och säger att de har fel. Pelling och Lindell skriver:
”Ingenting av detta har något att göra med Sveriges invandringspolitik, egentligen. Den ojämlika fördelningen av Sveriges resurser är resultatet av medvetna beslut om skattesatser, pensionsnivåer och socialförsäkringar, om lokaliseringen av statlig service, om storleken på anslag till vård, skola, omsorg och rättsväsende.”
Författarna kan inte låta bli att tolka in höger-vänster-perspektiv även om det inte finns. Det är som att författarna i de runda hålen som de intervjuade beskriver, med stor envishet ska pressa in fyrkantiga klossar.
Den småfolkskonservativa och nationella gemenskapskänsla väljarna så tydligt efterfrågar blir osynlig för S-författarna.
Granska sakpolitikens brister istället för väljarnas
En som förstår bättre är Widar Andersson i Folkbladet (S), som när han recenserar boken sätter fingret på vad det handlar om:
”I de snäva socialdemokratiska tankebubblorna har missnöjet med hur Sverige utvecklas setts som en fiende och som en allierad samhällskraft till partiets stora och växande motståndare i SD. Missnöjet har sålunda förnekats, smutskastats och förlöjligats.”
Med andra ord: socialdemokratiska politiker vägrar acceptera den verklighet som väljarna lever i. Istället för att lyssna och förstå, försöker S-politiker och S-opinionsbildare förvränga människors verklighet till att passa deras egna ideologiska fixeringar vid höger-vänster-motsättningar.
Just denna förvrängning vill Widar Andersson slippa: ”När medborgarna klagar på att omfattande invandring till exempel har gjort många vårdköer längre och många skolor sämre och flera bostadsområden mer gangstertäta så borde den förda politiken på dessa områden nagelfaras”, istället för att försöka hitta felen hos medborgarna.
För S gäller kartan, inte verkligheten
Boken ”Det svenska missnöjet” blir därmed ännu ett exempel på hur etablissemangen stenhårt tror på kartan, även om den inte längre stämmer överens med verkligheten.
Alla partier, utom SD, sitter fast i en föråldrad och förlegad syn på samhället. Man förstår inte att väljarna prioriterar trygghet före viljan att omfördela ekonomiska resurser mellan människor.
Det är politikens oförmåga att ge väljarna den trygghet de efterfrågar som är drivande i opinionen. Den som inte inser det kommer – med all rätt – att förlora stöd i väljarkåren.