Importerad antisemitism ursäktas i Malmöutredning

Det är inte debatten om antisemitism som är problemet, utan det är själva antisemitismen som är problemet. Malmö stads utredning är full av vänsterpropaganda som landar i att allt är svenskarnas fel.

I februari så presenterade Malmö stad en rapport om antisemitismen i staden. Förslaget om att en sådan förstudie ska genomföras, är det inget fel på. Det är ett förslag som Sverigedemokraterna i Malmö drivit länge. Redan under förra mandatperioden lämnade undertecknad in en motion om att stadskontoret i Malmö skulle få ”i uppdrag att genomföra en förstudie om antisemitismen i Malmö”. När motionen behandlades i kommunfullmäktige i juni 2019 var det endast Sverigedemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet som stödde motionen.

När det politiska styret i Malmö senare i november 2019 presenterade en samverkansöverenskommelse mellan Malmö stad och Judiska församlingen så ingick Sverigedemokraternas förslag om en förstudie om antisemitismen i paketet. Det är inte första eller sista gången ett av Sverigedemokraternas förslag plagierats rakt av och presenterats som ett förslag från det politiska styret. 

Politiskt färgad utredare

Sverigedemokraterna var däremot kritiska till vem som blev tillsatt som utredare. Utredaren, Mirjam Katzin, var ordförande för Vänsterpartiet i Malmö mellan 2017 och 2019. Dessutom är Katzin en aktiv politiker för Vänsterpartiet i Malmö och representerar Vänsterpartiet i Malmö stads kulturnämnd. Det är ju anmärkningsvärt att Malmö stad väljer att tillsätta en utredare som är en av Vänsterpartiets främsta representanter i Malmö.

Som optimist hoppades undertecknad ändå att utredarens politiska bakgrund inte skulle färga rapportens innehåll. Besvikelsen blev tyvärr enorm.

Kristna protestanter utmålas som problemet

I förstudien som har titeln ”Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap” kan man läsa följande:

”Att judar är få och ovanliga i Malmö kan upplevas som ett tydligt utanförskap. Detta blir extra framträdande när skolan dessutom ofta på institutionell nivå premierar det protestantisk-svenska som norm.”

Att någon form av ”protestantisk-svensk” inslag i skolan leder till antisemitism är något som återkommer i rapporten fler gånger.

I rapporten skriver Katzin:

”På det viset blir det historiska dominansen av ett kristet, protestantiskt majoritetsperspektiv kvarlevande också idag. Denna dominans innebär inte ett direkt hot mot enskilda judars liv och hälsa, däremot ett betydande och grundläggande hot mot fortlevandet av det judiska livet i Sverige.”

Exempel som Katzin lyfter fram på hur detta kristna, protestantiska majoritetsperspektivet utgör ett hot mot det judiska livet i Sverige, är skolavslutningar i kyrkan.

Ett annat problem som Katzin har identifierat som en grund till antisemitismen i Malmö är att ”det på många skolor finns ett underutvecklat arbete med nationella minoriteter”. Katzin menar att ”utveckla arbetet med nationella minoriteter innebär alltså en möjlighet för majoritetssamhället att normkritiskt rikta blicken mot sig själv.”

Det finns förmodligen lärare som kan bli bättre på att lyfta fram nationella minoriteter i sin undervisning. Men att ett underutvecklat arbete med nationella minoriteter skulle vara orsaken till den groteska antisemitism vi ser i Malmö är ganska långsökt. Sedan är det ju Vänsterpartiets politik som man förmedlar när man menar att majoritetssamhället ska ”normkritiskt rikta blicken mot sig själv”.

Skuldbelägger lärarna

Rapporten riktar också en viss kritik mot lärarna och skolpersonalen. Katzin skriver i rapporten att:

”Lärare och annan skolpersonal behöver, för att inte reproducera rasistiska strukturer, arbeta med sin egen värdegrund och med en normkritisk blick på sig själva och det egna förhållningssättet.”

Katzin går till och med så långt att hon skriver att utvecklingen av arbetet med skolans värdegrund och demokratiuppdrag handlar i första hand om ett arbete riktat mot skolpersonalen och i andra hand mot eleverna. Man kan ju undra vilket underlag Katzin har för att lärare och skolpersonal överhuvudtaget reproducerar rasistiska strukturer.

Blundar för importerad antisemitism

Bortsett från att Katzin försöker skylla antisemitismen på alla möjliga fenomen, för att inte behöva ta upp den importerade antisemitismen, så höjer hon också en varningens finger:

”Antisemitism har blivit en plattform genom vilken andra politiska strider kan föras, vilket gör att kampen mot antisemitism i vissa fall blir instrumentaliserad. Den här plattformen används bland annat för att föra fram islamofoba och anti-arabiska hållningar och frågan utnyttjas på så vis i en rasistisk diskurs.”

Katzin stänger med andra ord dörren helt och hållet för att diskutera om antisemitismen är importerad eller inte eller vilken roll islams syn och den arabiska politiska kulturens syn på judar har, när det gäller antisemitismens framväxt i Malmö.

I rapporten kan man läsa att bland de ”experter och forskare” som hjälpt Katzin med att öka sin förståelse för ämnet, finns imamen Salahuddin Barakat, som i oktober 2020 skrev ett inlägg på Facebook där han beskrev Frankrike som ”en extremsekulär och alltmer islamofob skurkstat som länge har levt och fortfarande lever på att suga ut blodet på de svaga i världen”.

Kartläggning bortom vänsterresonemang

Bortsett från de ogrundade vänsterresonemangen som upptar en stor del av rapporten så finns det en del kartläggning av antisemitismen i Malmö, med i rapporten som är värt att nämnas. 39 procent av lärarna i grundskolan och gymnasiet har hört elever skämta om judar, uttrycka sig nedsättande mot judar eller använda ”jude” som skällsord. Det ska tilläggas att det finns ett mörkertal då eleverna ofta kan tala språk som lärarna inte förstår.

Var fjärde lärare i Malmös grundskolor och gymnasier har någon gång, ibland eller ofta upplevt en allmän acceptans i elevgruppen för när andra talar nedsättande om judar. 16 procent av Malmös lärare i grundskolan och gymnasiet har varit med om att elever inte velat delta i undervisning om judendom eller Förintelsen.

Elever som intervjuats av Katzin säger att de är så vana vid skämt om judar, framför allt om snålhet och pengar, och vid konspirationsteorier på nätet, att det är närmast normaliserat för dem.

Dokumenterar hur utbrett problemet är

Det är bra att det äntligen framkommer hur utbredd antisemitismen i Malmö har blivit. I decennier har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ifrågasatt att antisemitismen i Malmö har blivit normaliserad. Nu kan man se att detta hat är normaliserat i Malmös skolor.

Myten om att nazister eller högerextremister skulle vara bakom antisemitismen i Malmö avslöjas i Katzins rapport när hon får konstatera följande:

”Skolpersonalen jag intervjuat känner inte igen att det i dagsläget skulle finnas någon högerextrem organisering i Malmö som deras elever är anslutna till.”

Onyanserad kritik mot Israel

Det ironiska i rapporten är att Katzin tar upp kopplingen mellan Israel/Palestina-konflikten och antisemitismen i Malmö. När Katzin var ordförande för Vänsterpartiet Malmö hade Vänsterpartiet Malmö ett nära samarbete med Grupp 194, en organisation som stödjer terrorattacker mot civila israeler och som spred antisemitism.

Den onyanserade kritiken mot den judiska staten Israel, som ständigt gränsar till antisemitism, brukar komma från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det är dessa partiers representanter som ger palestinska extremister en plattform.

Importerad antisemitism ursäktas

Den importerade antisemitismen nämns överhuvudtaget inte som en orsak till antisemitismen i Malmö. Däremot ursäktas den importerade antisemitismen genom följande resonemang:

”En grundläggande rasistisk struktur i samhället skapar ett utanförskap och en brist på erkännande av majoritetssamhället för många barn och unga i Malmö, vilket i sin tur kan påverka dessa barns tillgång till en positiv identitet och självkänsla. Den bristen kan i sin tur leda till ett behov av något att ta spjärn mot för att skapa identitet och gemenskap. Dessutom anser jag att frågan måste ses mot bakgrund av ekonomisk och social segregation, liksom av den smärta, sorg och eventuella statslöshet som Israel/Palestina-konflikten direkt kan ha utlöst hos dem med bakgrund i konfliktområdet. I majoritetssamhället finns en begränsad förståelse för och erkännande av den problematiken. Detta kan skapa en utsatthet som kan föda ett behov av att projicera sitt lidande, sitt utanförskap och sina sämre sociala villkor på en enkelt identifierbar grupp.”

Med andra ord menar Katzin att den importerade antisemitismen är en följd av ”en grundläggande rasistisk struktur i samhället” och majoritetssamhällets begränsade förståelse för invandrarnas problem. Det skulle kunna gå att sammanfatta stora delar av Katzins rapport genom en Grotesco-sketch där Grotesco-gänget sjunger en sång vid namn ”Svenskarnas fel”.

Vill få bort fokus från Malmö

De politiska inslagen i Katzins rapport är många. Bland annat skriver hon:

”Det är värt att benämna att det finns ett stort fokus på Malmö i den nationella debatten om antisemitism. Samtidigt som det finns goda skäl för det, riskerar det att osynliggöra den antisemitism som finns på andra ställen i Sverige, till exempel i de grannkommuner till Malmö där några av mina unga informanter också har mött antisemitism.”

Så enligt Katzin är för mycket debatt om antisemitismen i Malmö inte bra, eftersom vi då inte kommer att se antisemitismen i Malmös grannkommuner. Det är ett barockt resonemang som verkligen visar att hela rapporten är en politisk produkt.

Om det skulle hållas en demonstration i Vellinge där demonstranterna skulle skandera att de ”ska skjuta judarna”, som palestinska demonstranter gjorde i Malmö i december 2017, så skulle ingen missa det. Det är inte debatten om antisemitism som är problemet, utan det är själva antisemitismen som är problemet.

Slutsatserna är nonsens

En sammanfattning av den rapport som Malmö stad har producerat om antisemitismen visar att underlaget inte är till stor hjälp för att bekämpa antisemitismen i Malmö. Rapporten erkänner inte ens att det finns någon importerad antisemitism. Utan det är majoritetssamhället och någon form av protestantisk norm som bär skulden enligt Katzin.

Den slutsatsen är ju nonsens. Det förstår människor som faktiskt bor i Malmö och vet att antisemitismen är mest synlig i områden där det bor en större andel muslimer och där människor inte lyckats bli en del av majoritetssamhället. 

Rapportens innehåll visar ännu en gång det som vi alla vet. Så länge Socialdemokraterna har makten i Malmö kommer antisemitismen inte bemötas på ett seriöst sätt, vilket är beklagligt.

Nima Gholam Ali Pour
politisk sekreterare för Sverigedemokraterna Malmö