Imorgon är födelsedag för kung Carl XVI Gustaf. Han fyller 75 år. Det är dags att återupprätta en del av kungamakten, så att en större maktdelning i konstitutionen återskapas enligt 1809 års regeringsform.
Hans Majestät konungen har redan fått en present inför högtidsdagen. Liberala kvällstidningen Expressen har meddelat att ledarredaktionen överger kravet om att monarkin ska avskaffas. Detta under rubriken: Grattis, kungen – och leve monarkin!
Det är ett glädjande besked att en del liberaler börjar inse att landets konstitution behöver inslag av kontinuitet. Carl XVI Gustaf har nu varit kungariket Sveriges statschef i snart 48 år, sedan 15 september 1973.
Orimliga alternativ till monarki
I exempelvis USA upprätthålls kontinuiteten genom den mäktiga Högsta domstolen där nio domare utses på livstid. Sedan 1789 har USA haft endast 17 ordföranden i Högsta domstolen.
De som vill införa republik i Sverige måste tala om hur man vill upprätta det principiellt viktiga inslaget av kontinuitet. Jag har inte hört någon lägga fram ett seriöst alternativ. Och att införa en president som i Tyskland, där avdankade politiker utses, är ju rena mardrömmen i lättviktighet som dessutom inte på något vis uppfyller kriteriet om kontinuitet.
I Sverige blev ju Torekovkompromissen 1971, mellan de borgerliga och socialdemokratin, avgörande: kungen skulle förbli statschef men avlövas all makt. Kungen medverkar i den politiska ledningen av landet i bara två sammanhang: i utrikesnämnden och vid riksdagens öppnande.
Kungen borde utnämna hovrättsråd och justitieråd
Men nu är tid att återaktivera kungamakten. Vi behöver utöver kontinuitet också maktdelning, det vill säga en konstitution som förhindrar att ett enskilt valutslag kan räcka för att förändra stora delar av den svenska statsapparaten.
Därför vill jag här i Samtiden framföra ett konkret förslag: Ge statschefen uppdraget att utnämna domarna i hovrätterna, i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen.
Utnämningsförfarandet av ordinarie domare borde fortsatt beredas i domarnämnden, men istället för att, som nu lämna förslag till regeringen, borde nämndens förslag till domarutnämningar överlämnas till statschefen som beslutar.
Det finns ju omfattande kritik mot Polen och Ungern om att regeringarna där lägger sig i domstolsväsendet, bland annat domarnas pensionsålder. Då är det ju betydligt allvarligare ingrepp i rättsväsendets oberoende att svenska politiker i regeringen får utse domare.
Sverige behöver här upprätta maktdelning mellan den verkställande och dömande makten. Genom att flytta befogenheten att utnämna högre domare från partipolitikerna i regeringen tillbaka till statschefen kan domstolarnas oberoende bättre garanteras.