Sociologen Göran Adamson har i sin reviderade avhandling infogat en jämförelse mellan Sverigedemokraterna och några andra partier i Europa som beskrivs som ”högerpopulister”.
Det finns inga belägg för att Sverigedemokraterna skulle vara extrema, utan snarare tenderar partiet att luta åt det liberala hållet, finner Adamson.
Tillhör den konservativa familjen
”Vare sig vi studerar den ekonomiska politiken, förhållandet till EU, nationalismen, migration, populism, eller synen på homosexualitet finner vi inga belägg för att SD skulle vara vare sig ’anti-liberalt’, ’icke-demokratiskt’, eller ’fascistiskt’.”
Snarare är det så att ”partiet tillhör den konservativa familjen” i Europa. Och att ”blanda samman socialkonservatism … med högerextremism visar inte bara på djup okunnighet. Det bidrar också till att öka samhällets politiska polarisering och urholka den sociala tilliten”.
Adamson konstaterar att sådan polarisering är det inte Stefan Löfven eller Annie Lööf som tjänar på, utan det ”underblåser en förkrigsatmosfär [som] rörelser med fascistiska inslag” kan tjäna på.
Belägger det som alla kan se – men som många blundar för
För mig är Adamsons forskning ingen överraskning. Hans genomgång bekräftar det som alla kan se, men som många vill blunda inför: Sverigedemokraterna är ett seriöst och legitimt konservativt parti och täcker upp en växande opinion i folkdjupet.
Men hur kan han avvika så mycket från de många belackarna av partiet? Huvudförklaringen är att Adamson mäter och jämför partiets ståndpunkter utefter en och samma sakpolitisk skala, istället för att enbart leta tokiga uttalande av enskilda medlemmar.
Smutskastningen kräver dubbla skygglappar:
1) Du letar bara tokiga uttalanden från enskilda – och bara i SD, inte i andra partier. Om man bara letar efter tokiga uttalanden i SD, så hittar man inga tokiga uttalanden från medlemmar i andra partier.
2) Sverigedemokraterna ”är inte som andra” eftersom man är konservativa. Men Annie Lööf och Stefan Löfven tolkar varje avvikelse från vänsterliberal position som extremism.
Snarare är svenska etablissemang extrema
I en internationell jämförelse är Sverigedemokraterna ett mainstreamparti, medan de svenska partier (S, C, MP, V och tidigare M, KD och L) som står för de öppna gränserna, de låga fängelsestraffen för våldsbrott och viljan att bryta sönder alla normer tillhör de extrema partierna i västvärlden.
Men detta förhållande vill de styrande med alla medel hindra väljarna att nå klarhet om. De vill att extremismen i svensk politik ska ses som lagom, medan det som är lagom i ett västerländskt sammanhang ska ses som extremt.
Därav smutskastningskampanjen. Den ska förvirra väljarna.