I debatten mellan Nyamko Sabuni (L) och Jimmie Åkesson (SD) i SVT:s Agenda blev det tydligt att bara ett parti står för det man säger medan andra säger en sak men i årtionden gjort något annat.
I Agenda upprepade L-ledaren Nyamko Sabuni sin kritik mot Jimmie Åkesssons formulering om stopp för ”all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning”.
Sabuni menade att den var ”generaliserande och nedsättande”. Flera gånger hävdade hon att människor inte ska ”bedömas som kollektiv” utan ”bedömas som individer”.
Skattesänkningar lika lite generaliserande som asylstopp
Det är att skjuta bredvid målet eftersom ingenting i det Åkesson hävdar är generaliserande mot vissa människor. Han talar om svensk politik och lagstiftning som givetvis gäller alla lika. Ett stopp för asylinvandring riktar sig mot företeelsen, principen, inte mot enskilda.
Sedan är det ju så att alla politiska beslut, även de som Sabuni vill fatta, påverkar enskilda positivt eller negativt. Vill man sänka skatten är det gynnsamt för den som får mer kvar i plånboken, men från vänster kommer då genast anklagelser om att man skapar ojämlikhet som missgynnar låginkomsttagare.
Är därmed en skattesänkning att ”bedömas som kollektiv”? Ja, om Sabuni använder samma logik som mot Åkesson. Vissa gynnas av den politiken och andra missgynnas.
Men naturligtvis är det inte så. Politik handlar om att prioritera. Liberalerna prioriterar höginkomsttagare därför att man tror det är bra för landet som helhet. Sverigedemokraterna vill med politiska beslut stoppa asylinvandring för att man anser det bra för landet. Det är lika lite att ”generalisera” eller vara ”nedsättande” som skattesänkningar.
Högre krav har misslyckats
Sabuni var överens med Åkesson om att kraven och förväntningarna på de nyanlända om att komma in i samhället varit för låga och att hennes parti jobbat för att höja dem ”sedan början av 2000-talet”.
– Men ni har ju inte lyckats alls. Det säger kanske något om att det är volymerna som är problemet, replikerade Åkesson.
Utvisningar misslyckats
En annan intressant skiljelinje mellan de två partiledarna var vad man ska göra åt alla som fått avslag på asyl och ändå stannar i landet och alla som dömts till utvisning men ändå finns kvar i landet. När Åkesson får frågan om möjlig kompromiss om en ny regering nämner han att man borde kunna komma överens om att de facto verkställa alla utvisningsbeslut, för att på det sättet nå en nettoinvandring på minus.
– Det där är det ingen som ifrågasätter. De som fått avslag ska lämna landet, säger Sabuni.
– Ändå händer ingenting. Vad märkligt, replikerar Åkesson.
– Det är en annan sak att man inte lyckas. Ingen ifrågasätter det, betonar Sabuni.
– Jo, alla ifrågasätter det, replikerar Åkesson.
Viljan att utvisa saknas
Enligt svensk lag ska asylavslag och domstolsbeslut på utvisning verkställas, men lagarna följs inte. Justitieminister Morgan Johansson (S) har ingen vilja att se till att utvisningar verkställs, därför är många tiotusentals som saknar rätt att vara i Sverige ändå kvar i landet.
För Sabuni är det ”en annan sak” att Sverige inte upprätthåller sin egen lagstiftning. Det blir ett alibi för att låta dem som saknar skäl att ändå stanna.
Om Sabuni och hennes samarbete med S-ledda regeringen ska ha trovärdighet i den frågan måste man se till att svensk lag upprätthålls och att alla som ska faktiskt lämnar landet.
Men viljan saknas. Varför? Dels därför att man samarbetar med asylaktivister som tycker alla ska få stanna, dels därför att det är praktiskt att låtsas som att utvisningsbeslut fattas och på det sättet få folk att tro att man för en mer restriktiv politik än man gör.
I andra länder verkställs betydligt fler utvisningar än Sverige. Det kräver samtal och uppgörelser med mottagarlandet. Kanske hot om indraget bistånd om man inte tar emot sina medborgare. Här krävs alltså proaktivt regeringsarbete som S aldrig varit intresserade av att genomföra.
För att svensk lag ska följas krävs en ny regering.