Säg nej till fluffiga åsiktslagar

En rättsstat ska akta sig för att förbjuda föreningar med fel åsikter. Gör man det är Sverige inte längre en fri och öppen demokrati. Extremister som hotar med våld ska bemötas med polisens batonger, inte juridiskt flum som lägger munkavle på yttrandefriheten.

En av justitieminister Morgan Johanssons kommittéer kommer i april att föreslå förbud mot medlemskap i rasistiska organisationer, har TT avslöjat. Det finns en majoritet med S, M, C, MP och KD för att göra det kriminellt att vara med i en förening som har fel åsikt.

SD, L och V är emot förbud

Men kommittén är inte enig. Sverigedemokraterna, Liberalerna och Vänsterpartiet vill inte ha ett åsiktsförbud.

Sverigedemokraterna har tidigare uttalat stöd för att förbjuda organisationer som är våldsbejakande, men den bredare definition som kommittén är inne på får inte partiet stöd.

Även polisen och forskarvärlden har framfört kritik mot åsiktsförbud. ”För oss som forskar om rasism och sånt, vi är ju väl medvetna om hur svårt det är att definiera i praxis vad som är rasism och vad som inte är rasism”, säger Christer Mattsson, föreståndare och forskare på Segerstedtsinstitutet vid Göteborgs universitet till Sveriges Radio.

”Det är våldet, inte åsikterna, som ska förbjudas”, skriver G-P i ledare.

”Ett förbud mot medlemskap i rasistiska organisationer riskerar att skada grundläggande friheter mer än det motarbetar rasism”, skriver Kristianstadsbladet i ledare.

Farligt med symbolisk lagstiftning

Även framstående jurister avvisar åsiktsförbud.

”Om lagstiftning tillåts bygga på symboliska handlingar och gester mer än seriös analys och empiriskt verksamma åtgärder har lagen blivit ett verktyg som lätt kan missbrukas … Ett förbud som inte behövs, som inte kan nå de mål som eftersträvas och som inskränker enskildas rättigheter på ett oförutsebart sätt, är lätt att förstå som just symbolisk lagstiftning och inget annat”, skriver Thomas Bull, domare i Högsta domstolen, och professor Anna Jonsson Cornell i Svensk Juridisk tidskrift.

Juristerna skriver att de inte är naiva, utan förstår att det finns våldsbejakande extremism. Men de menar att det är polisens uppgift att skydda samhället från hot om våld, också när det sker på åsiktsbildningens arena.

”Brottsbekämpande myndigheter har det yttersta ansvaret för att säkerställa att alla kan använda sina grundläggande fri- och rättigheter. Ingen ska behöva ställa in en demonstration eller överväga att inte delta i ett politiskt sammanhang som Almedalen på grund av hot från rasistiska och nazistiska organisationer. Polisen måste säkerställa att de mest utsatta kan använda sina grundläggande fri- och rättigheter. Här borde den politiska fokusen ligga, snarare än på ett organisationsförbud.”

Återupprätta polisens våldsmonopol

Här har juristerna rätt. Ingenting blir löst med fluffiga lagar som bara tillfredsställer Morgan Johanssons behov av handlingskraft på låtsas. Lösningen ligger i att poliskåren får tillbaka sin roll som ordningsmakt med våldsmonopol. Alltså har sådan kraft och styrka att ingen kan utmana den med våld.

Detta kräver 1) en större poliskår i yttre tjänst, 2) att polisen får utökade befogenheter att gripa in vid ordningsstörningar och 3) att polisledningen präglas av upplysningens moral istället för postmodernistiskt och psykologiskt flum om lågaffektivt bemötande mot dem som stör allmänna ordningen.