Nu är Löfven i full panik

TV-intervjun i ”30 minuter” med Stefan Löfven (S) visade att socialdemokratin är så skärrad inför nästa val att de inte har någon egen politik, utan endast förmår kasta skit på andra. Ynkligt.

Statsministern i Sverige vill få väljarkåren att tro på spöken. Om inte Socialdemokraterna vinner valet väntar diktatur, folkmord och svält.

Uppenbarligen har partiet ingen egen politik. Man lämnar walkover när det gäller sakfrågor. Istället pumpar man ut misstänkliggöranden om sina politiska motståndare.

Journalister borde pressa om egen politik

Och Anders Holmberg agerade inte journalistisk utfrågare utan snarare coach, som lämnade lätta bollar åt Löfven att trycka till, utan några riktiga följdfrågor. Gamle politikreportern KG Bergström menar på Twitter att Holmberg ”gav honom öppet mål”, vilket är en träffsäker beskrivning.

Journalistkåren kommer att avgöra hur smutsig valrörelsen kommer att bli. Om man följer upp angrepp på andra partier med följdfrågan, ”men har ni ingen egen politik som du vill beskriva?”, skulle smutskastningen dämpas. Men om journalister kommer att göra som Holmberg och ställer frågor om politikers motståndare och sedan låter de mata dynga, då kommer det att bli riktigt förskräckligt.

Utan makt kan S implodera

Att Löfven talar om ”hot mot demokratin” är bara ett uttryck för att han är panikslagen. Om S förlorar regeringsmakten vet han att partiet förmodligen är slut för all framtid. Utan att ha tillgång till regeringens alla välavlönade smöruppdrag blir det omöjligt att hålla ihop partiet. Socialdemokratin skulle implodera ganska omgående i olika falangstrider.

Även moraliskt är det förkastligt att hävda att oppositionen är ett hot. Det betyder att Löfven inte har ett demokratiskt sinnelag. För honom är det makten som gäller, inte att vinna den genom rent spel och öppen demokratisk debatt i sakfrågor.

Det gäller för oppositionen att avslöja S-taktiken, inte backa en millimeter och att visa sig seriösa genom att tala om sin egen politik.

Att tala om egna sakfrågor och få väljarna att genomskåda S-taktiken borde vara vägen till valseger.