Åklagare och polis vädjar i debattartikel om att S/MP-regeringen inte ska gå fram med förslaget om maxtid för häktning. Införandet skulle innebära att mördare och kidnappare släpps fria innan rättegång.
I medier talas det om att regeringen skärper straffen, men i verkligheten gör man det än lättare för grovt kriminella att slippa undan.
Senaste exemplet är justitieminister Morgan Johanssons förslag att begränsa häktningstiden till tre månader för personer under 18 år. Om V, L och C sluter upp i flumpolitiken bakom S och MP är risken uppenbar att man gör det än svårare att utreda grova våldsbrott i gängmiljöerna som mord och kidnappningar.
Gynnar mördare och kidnappare
”Under 2020 var det totalt tolv ungdomar under 18 år som satt häktade mer än tre månader. Hälften av dessa – sex stycken – satt häktade för mord. Övriga sex satt häktade för försök till mord, synnerligen grovt narkotikabrott, olaga frihetsberövande (två stycken) och grovt narkotikabrott (två stycken)”, skriver åklagare och poliser på DN Debatt.
De frågar Morgan Johansson och regeringen om det hade ”varit värt att riskera hela utredningen genom att häva häktningen” i dessa fall.
För den som har sunt förnuft är svaret givet: nej. Dessa ska inte släppas ut före rättegång. Att ge unga än snabbare svängdörrar i kriminalpolitiken gör det bara mer lockande för gängen att låta unga utföra de grövsta brotten.
Regeringen offrar en ung generation i utsatta områden, för att kunna slå slö sig för bröstet och hävda att man är ”god” och ”snäll” mot unga. I verkligheten är man ond och djävulsk mot unga genom att göra dem till attraktiva gärningsmän för organiserad brottslighet. Om unga slipper straff, slipper ju gängen straff om man anlitar unga att utföra brotten.
Falsk välvilja – gärningsmännen ska lida, inte de drabbade
Den är oviljan att hårt straffa dem som begår grova brott har funnits i Sverige i mer än 50 år. Den här falska välviljan måste få ett slut. Den har kostat så mycket lidande för de människor som drabbats av kriminaliteten.
Självfallet ska så få som möjligt lida. Men när lidande uppenbart inte går att hindra helt, är det självklart att det är bättre att gärningspersonerna får lida för sina brott, snarare än dem som utsätts för brott.
Den som begår brott, och särskilt våldsbrott, ska i ett civiliserat samhälle sona för detta. Det är det enda sättet att ge upprättelse åt de drabbade och dessutom ge gärningspersoner en ny chans att lära sig att brott inte lönar sig.