Det råder känslomässig orkan inom L-partiet. Det framgår under förmiddagens debatt inom partirådet som ska ta ställning till om partiet kan samarbeta och förhandla med Sverigedemokraterna efter nästa val.

KOMMENTAR (kl 12.30). Just nu har partiet tagit lunch. Debatten fortsätter i eftermiddag då också beslut ska fattas.

Psykologiska aspekter dominerar före sakpolitiska

Så här långt utkristalliseras två tydliga linjer, som inte alls bygger på sakpolitiska frågor eller vägval. Nej, det avgörande är att det finns två psykologiska känslolägen inom L.

De som darrar på rösten och öppet erkänner, ”jag är rädd och panikslagen” över att partiet skulle kunna förhandla med Sverigedemokraterna. Här har den socialdemokratiska psykologiska krigföringen lyckats väl. Flera L-politiker på hög nivå har målat upp en bild av Sverigedemokraterna som en symbol för all ondska i världen.

S-planterade hjärnspöken

Dessa av S planterade hjärnspöken gör att vissa L-politiker springer rakt i armarna på S och V – vars ideologier faktiskt har mördat flest människor på jorden.

Mot dessa hjärnspöken fungerar ingen logik, ingen rationalitet och ingen saklig hållning överhuvudtaget. ALLT är känslor, starka känslor mot världens ondska – som de helt osakligt låter symboliseras med Sverigedemokraterna.

Denna grupp ombud uttrycker sig endast i känslotermer som att ”Sverigedemokraterna är avskyvärda”, eller att ”mitt hjärta ligger hos reservanterna”. Andra talar i termer, ”jag vill ha”, vilket för mig associerar till femåriga barn inför jultomten.

Rationell insikt om misslyckad strategi

Den andra halvan av L-ombuden har båda fötterna på jorden och diskuterar utifrån verkliga realiteter. Flera nämner att den strategi man haft om att utesluta ”ytterkantspartier” har misslyckats. Och då måste man byta strategi.

Ombud konstaterar att om L inte förhandlar inom ramen för en M-ledd regering där SD ingår i regeringsunderlaget, ”kanske vi inte kommer in i riksdagen och då finns inga liberala grindvakter alls”.

Vissa ombud, som riksdagsledamoten Roger Haddad, frågar ”var finns självförtroendet?” Varför skulle inte L kunna förhandla med SD och samtidigt upprätthålla sina grundläggande värderingar? Ett ombud är så djärvt att han säger ”jag har inga tvivel om att vårt parti klarar att hålla rågången” i förhandlingar.

Andra vänder sig mot ”besattheten av SD” och menar att man måste kunna samtala och förhandla med alla partier. Påfallande ofta är det personer med utländska namn (även om de är få) som är öppna för pragmatiskt synsätt.

Hur bakbunden kommer Sabuni att bli?

Min erfarenhet av partiarbete säger mig att när kritikerna inte är fler än partiledningens röster, har partiledningen ett klart övertag eftersom de som följer partiledningen inte behöver yttra sig.

Den hårt SD-fientliga Stockholmsbänken har dock lagt ”tilläggsförslag” om Sabuni vinner första omröstningen om strategi. Dessa tillägg handlar om att bakbinda partiledaren med skrivningar om att inte förhandla statsbudget med Sverigedemokraterna.

Ibland kan den taktiken lyckas, att förlorarna får ett ”tröstpris” genom ett tillägg. Men att låsa upp partiledningen inför valet skulle innebära att L blir fortsatt otydligt och opålitligt. Det är, tror jag, det allra sämsta utfallet. Antingen borde L vara klart för fortsatt S-styre eller klart för en M-statsminister. Allt annat är dömt att misslyckas.