I SVT-programmet ”Sverige möts” gav Richard Jomshof stöd till flyktingen Luai Ahmed som flytt från islamismen i Jemen. Men i massmedierna misstolkas diskussionen medvetet från V till M.
KOMMENTAR. Kritiken mot Jomshof är märklig, eftersom han tydligt talar om muslimska samhällen och islam som ideologi. Det är något som alla kan höra som tar del av diskussionen i programmet.
Där säger Jomshof, ordagrant:
– Jag vill ju backa upp honom [Luai Ahmed]. Alltså så här, det finns en vanföreställning i dag bland socialister och liberaler att alla religioner är desamma, att dom skulle vara likvärdiga. Att jämställa alla religioner är lika korkat som att jämställa alla politiska ideologier, det låter sig inte göras och det är direkt felaktigt. Det är bara att ta en titt i den muslimska världen.
– Över hela den muslimska världen så kommer du ju se samhällen som skiljer sig på punkt efter punkt efter dom samhällen vi har i vår del av världen. Det är demokratiska underskott, man förföljer människor, det är kvinnoförtryck, det är våld, det är totalt elände. Det finns knappt något muslimskt samhälle som fungerar någorlunda, och jag menar, utifrån det då säga nej, man behöver inte dra alla muslimer över en kam, jag lider med dom människorna som tvingas födas i dom här länderna under islam som enligt mig är en avskyvärd ideologi och religion.
Utvecklar sin syn efter kritiken
På Facebook kommenterar Jomshof påhoppen:
– Islam som styrelseskick är islamism.
– Min medverkan i gårdagens ”Sverige möts” i SVT1 har tråkigt nog vantolkats. Den som såg programmet förstår att det som diskuterades, och som jag höll med Luai Ahmed om, var kritiken mot islam som ideologi och styrelseskick, det vill säga islamism.
– Jag har aldrig varit ute efter att recensera enskilda individers tro eller religionstillhörighet. Som ateist (möjligtvis agnostiker) har jag starka åsikter om alla religioner, inte minst islam. Men att en enskild individ har en personlig tro är ingenting jag bryr mig om. Som politiker är det därför den politiska delen av islam – det vill säga islamismen – jag kritiserar.
Kritiken är ett sätt att undkomma sakdebatt
De vanliga upprörda rösterna drar denna gång också med sig M-ledaren Ulf Kristersson (M), som menar att uttalandet är ”direkt stötande”.
Detta sätt att märka ord, ta dem ur sitt sammanhang och bygga enorma konspirationer kring vad de utryckta orden betyder är ett flera hundra år gammalt retoriskt knep att slippa ta sakdebatt och ändå gå på offensiven.
Det är ohederligt och i strid med den västerländska traditionen att agera på det här sättet. Nu vill man angripa Jomshof, för att slippa diskutera islamism i Sverige.
Så billigt, så lågt, så tragiskt för svensk debatt och demokrati.