Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

EU skapades för att främja frihandel, men sedan EU vill bestämma allt mer från Bryssel har grov inkompetens blottats. Man klarar inte att ro iland vaccinleveranserna till medlemsländerna.

Från Bryssel har visserligen EU skrivit avtal om över 2 miljarder doser coronavaccin, men hittills har bara 55 miljoner levererats.

”Strategisk fumlighet i Bryssel” är en del av förklaringen, skriver DN:s ekonomiske kommentator Carl Johan von Seth i en analys (betalvägg).

EU:s avtal saknar garantier på leveranser, det som länder utanför EU har haft i sina kontrakt med läkemedelsbolagen. Det senaste beskedet, som innebär att Sverige får 3,3 miljoner färre doser första halvåret, handlar om att läkemedelsbolag inte kan få loss doser från länder som USA och Storbritannien.

”Det kostar liv, politiskt kapital och enorma summor för pandemikrisande ekonomier”, skriver von Seth.

Det undergräver också relationerna mellan EU och omvärlden, konstaterar han.

Delar inte med sig

När Aftonbladet pratar med vaccinsamordnaren Richard Bergström säger han att han hoppas att ett handelskrig går att undvika.

– USA, Indien och Storbritannien vill behålla vaccinet själva, säger han på fredagskvällen.

Astra Zeneca har meddelat att man har 9 miljoner doser som producerats utanför EU och som man kan sälja, men länderna där doserna är tillverkade tillåter inte att vaccinet exporteras.

– 9 miljoner doser sitter nu fast någonstans i ett kylrum, säger Bergström.

– Vi har betalt för produkten, men nu får vi inte hit det.

Varför har vi inte vaccintillverkning närmare oss själva?

KOMMENTAR. Ett skäl till läget är att Astra Zeneca har problem med tillverkning i fabriken i Belgien. Men man kan fråga sig varför vaccin behöver importeras från andra delar av världen och varför inte större tillverkningskapacitet finns närmare Sverige – eller i Sverige. Är det bara länder utanför EU som tänker på beredskap, medan européer grinar på andra när något händer?