Det var riksdagens opposition som hade kommandot när utrikesminister Ann Linde (S) läst upp regeringens utrikesdeklaration i riksdagen idag.
Tyvärr blir denna årliga debatt en pyttipanna av en mängd med enskilda frågor, från regionala krig i Afrika till kärnvapennedrustning. Också rena inrikespolitiska frågor drogs upp av utrikesministern, som enskilda riksdagsledamöters votering i abortfrågan.
Flera partier menade att Sverige inte får ”acceptera” diverse förtryckande aktörer runt om i världen. Det låter ju bra, men varför kan inte denna debatt handla om strategiska frågor om Sveriges roll på internationella arenan och om hur Sverige ska agera för att skydda sina medborgare? Vad Sverige accepterar eller inte accepterar är det ingen som bryr sig om. Vad Sverige gör är däremot viktigt för landets befolkning och av intresse för omvärlden.
Strid om svensk säkerhetspolitik
Två positiva avvikelser kunde noteras. Moderaterna riktade hård kritik mot att regeringen inte lyder riksdagens uttalande om Nato-option, som innebär att ett svenskt medlemskap är ett möjligt alternativ om det säkerhetspolitiska läget förändras.
– Ni slirar omkring. Vilken linje är det som ligger fast? Den linje som förkunnades i utrikesdeklarationen eller den som har varit försvarsberedningens framförhandlade position där man säger att militära maktmedel kan komma att användas mot Sverige? Det är inga retoriska formuleringar, det är grundläggande strukturer i svensk utrikespolitik, dundrade Hans Wallmark (M).
– Säkerhetspolitiken är för viktig för att man ska ägna sig åt friåkning, summerade han och syftade på att regeringen håller fast vid att militär alliansfrihet gäller och lät bli att nämna riksdagens majoritet uttalande om Nato-option.
Utrikesministern menade att det är ansvarslöst att ändra den säkerhetspolitiska doktrinen om alliansfrihet. Detta trots att M, KD, C, L och SD röstat för Nato-option och därmed inta samma position som Finland.
Stöd till motståndare av medborgerliga rättigheter
Från Sverigedemokraternas sida riktades också hård kritik mot att svenska skattemedel går till extremistiska organisationer i strid med mål om demokrati och medborgerliga rättigheter.
– Regeringen fortsätter ösa pengar över organisationer som står för allt annat än kvinnors lika rättigheter, sa Markus Wiechel (SD) som pekade på att över 600 miljoner kronor via Sida utbetalts till Islamic Relief, som är en en av Muslimska brödraskapets kassakor.
Utrikesministern hänvisade till en utvärdering som Sida gör, men försvarade att det stora svenska biståndet går till många organisationer.
Tala om sådant där Sverige gör skillnad
Wiechel och Wallmark talade om sådant som Sverige har makt över och som påverkar omvärlden. Andra talade mest om sådant där Sveriges röst inte betyder något konkret.
Det är tråkigt att den chansen förspills, en gång varje år.
*
PS 1
Jag medverkade i SVT Forum för att kommentera utrikesdebatten. Finns att se 4 tim och 31 min in i bandet.
PS 2
Fredrik Malm (L) hänvisade till Samtiden i utrikesdebatten och tyckte en kulturartikel om uppror mot tyranner genom historien – från Engelbrekt i svenskt 1400-tal till amerikanska frihetskriget på 1700-talet – visar att Sverigedemokraterna har ”absurda” åsikter. På samma sätt som hans partiledare inte förstår skillnaden på invandring och invandrare, förstår inte Malm skillnaden på att diskutera bakgrunder till skeenden och att ställa upp på enskilda skeenden. Det går lika mycket utför med den intellektuella nivån i L-partiet som med dess opinionssiffror.