Polariseringen sprider sig som en destruktiv kraft

De som flitigast gapar om ”demokratihot” är de som mest flagrant bryter mot demokratins spelregler – att respektera meningsmotståndare. Samhällsdebatt ska handla om sakfrågor, sakargument och filosofiska resonemang – inte om att misstänkliggöra och smutskasta personer och organisationer.

Jag visste naturligtvis att det var rena rama skjutfältet att ge sig i kast med jobbet som redaktör för Samtiden i SD-sfären. Smutskastningen har i många år varit de gamla makthavarnas enda strategi för att försöka förhindra att en ny aktör växt fram i folkopinionen.

Smutskastning sprider sig från politik till medicin

Men aldrig kunde jag 2016 ana att partipolitiska arenans gyttjebrottning skulle spridas till alla övriga delar av samhället så som nu sker. Partipolitik handlar om makt i ett nollsummespel – det mandat en vinner förlorar en annan. Sådan maktkamp blir lätt smutsigt desperat. Men nu sprider sig detta känslostyrda och irrationella beteende likt cancer till övriga samhällskroppen.

Polarisering har med full kraft dundrat in bland exempelvis medicinska forskare! En professor i biokemi i Göteborg kallar en professor i medicinsk epidemiologi och biostatistik vid KI i Stockholm för ”en sjuk människa” på Facebook. Den angripne professorn har förklarat att han slutar forska kring coronaviruset eftersom han utsätts för hot och hat.

Det är tragiskt att se hur samhällsmoralen bryter samman som en följd av den allt giftigare polariseringen. Inte ens professorer kan hålla sig till sakfrågor utan går till groteska personangrepp.

Självklart får – och ska – forskare kritisera och granska varandras arbete, men det ska ju ske på vetenskapliga grund – saklig grund. Jag har inget emot att de som är kritiska till officiella beslut kring coronapandemin framför sina invändningar, exempelvis i en Facebookgrupp. Det tillhör det demokratiska grunderna. Men då ska det ske med invändningar i sak, med sådant som kan föra ärendet framåt och skapa större förståelse för problemet, inte genom att argsint håna och hata dem som kommit fram till en annan slutsats.

Skälet? Bristande ledarskap

Varför blir allt mer av samhället utsatt för denna polarisering där man ser meningsmotståndare som fiender att hata? Enligt demokratins och upplysningstraditionen ska meningsmotsättningar kunna diskuteras öppet och fritt utan primitiva känsloutfall av hat, hot, hån och våld.

Min uppfattning är att vi saknar ledarskap. De med stor makt borde föregå med gott exempel och själva agerar snyggt och hedersamt. Men istället är de mäktiga pådrivande i polariseringen. Statsråd som justitieminister Morgan Johansson (S) och nu senast försvarsminister Peter Hultqvist (S) driver på polariseringen, känslosvallen och hånfullheten mot meningsmotståndarna.

Med en sådan regering blir hatet det som genomsyrar allt större del av samhällslivet.

Makten är trängd

Den gama Socialdemokratins ledare agerade inte så. Det som hänt är att partiet tappat greppet om utvecklingen. Genom en okontrollerad globalisering och öppna gränser skapade partiet svåra samhällsproblem för Sverige som partiet saknar förmåga att åtgärda. Paradoxalt nog för S är alternativet till allt mer skjutningar, kriminalitet och otrygghet, en konservativ politik som vänder migrationsströmmen till återvandring och som stöder en betydligt hårdare kriminalpolitik.

Men dessa lösningar går på tvärs emot vad Socialdemokratin vill. Därför är man villrådig, nervös och osäker. Och utan egna politiska lösningar finns bara ett sätt att gå på offensiven: att smutskasta motståndarna.

Det ligger alltså i Socialdemokratin och den besuttna maktens intresse att skapa ökad polarisering, eftersom det är enda sättet att behålla makten. Man döljer sakfrågorna i ett hav av hat och hån.

McCarthy-eran i amerikanskt 1950-tal visar att man under en begränsad tid kan vara framgångsrik genom besinningslöst hat och klappjakt på meningsmotståndare. Men domen mot detta destruktiva beteende har i demokratier alltid blivit hård.

De många människor som inte har några maktpositioner att rädda kommer så småningom att vända polariseringsivrarna ryggen. Eller som Abraham Lincoln sa: ”Du kan lura en del av folket hela tiden, och hela folket en del av tiden, men du kan inte lura hela folket hela tiden.”