Miljöpartiet är ett av de minsta partierna, men är det parti som haft störst makt de senaste tio åren över landets ödesfrågor. Och allt har gått fel.

Trots att Miljöpartiet hänger på gränsen till att få komma in i riksdagen i nästa års val, och aldrig någonsin haft fler än 7,3 procent av rösterna, är det nog så att man varit det mäktigaste partiet i Sverige i tio år.

MP segrar sig till döds

Det började med att statsminister Fredrik Reinfeldt ingick uppgörelse mellan alliansregeringen och Miljöpartiet 2011 om migrationspolitiken. Reinfeldt uteslöt finansdepartementet i förhandlingarna, vilket innebar att frågan fick kosta statskassan hur mycket som helst. I sin memoarbok ”Finansministern” riktar Anders Borg förtäckt kritik mot detta, som förmodligen var skälet till att deras samarbete försvagades.

Sveriges katastrofalt dåliga hantering av migrationen, inte minst under 2015, är Miljöpartiets verk.

Detta eftersom partiet fortsatte har avgörande inflytande då borgerliga regeringen byttes ut mot S/MP-regeringen 2014.

Men ingen i Miljöpartiet tycks inse att dessa gigantiska maktpolitiska segrar är det som ligger partiet i fatet i opinionen.

Det parti som tydligast står för den allt otryggare verklighet väljarna nu upplever som en följd av okontrollerad invandring – skottlossning, bomber, våldtäkter, förnedringsrån – ska givetvis ta ansvar för sina beslut. Inför folket i val.

Breddning är varken frågan eller svaret

När partiet nu valt ett nytt språkrör i Märta Stenevi profilerar hon sig på viljan att ”bredda” partiet och inte ”bara” prata miljöpolitik.

Jag undrar i vilken värld dessa miljöpartister lever. Miljöpartiet har haft större makt på andra frågor än miljö.

Och nu vill Stenevi lyfta frågor som fördelningspolitik, sociala orättvisor, vinstdrivande skolor, äldreomsorg och vård.

Olika bedömare ifrågasätter det kloka i att tona ned miljöfrågan, den enda sakfråga där en mätbar väljargrupp har förtroende för partiet. Miljöpartiet har väldigt lågt förtroende bland väljarna i de frågor Stenevi tar upp.

Frågan MP borde ställa sig är hur man ska rätta till alla de skador som partiet orsakat det svenska samhället genom sitt stora inflytande över både borgerliga och socialdemokratiska regeringar i att skapa, i praktiken, fri invandring.

Likt alla politiker i maktens korridorer har Märta Stenevi enorma ambitioner. Hon är likt sina kollegor en utopist som är helt frikopplad från verkligheten. Det inger inte förtroende att hon kan hantera verkliga sakfrågor där svåra avvägningar mellan olika goda mål måste avgöras.

Men inte mig emot, ju luddigare och flummigare Miljöpartiet blir desto bättre är chanserna att partiet hamnar under fyraprocentsspärren i valet 2021. Och det skulle få bli ledsna över.