Statsvetarprofessorn Sören Holmberg sticker ut hakan och menar att den svenska samhällsdebatten inte alls har blivit mer polariserad. Snarare tvärtom!

Avstånden mellan de politiska partiernas väljare är mindre idag än för femtio år sedan. Väljarna tycker alltså mindre illa om andra partier än tidigare. Det menar valforskaren och professorn Sören Holmberg i en intervju med Kvartal. 

Det är klokt att ibland inta de riktigt långa perspektiven. Då får man betydligt bättre perspektiv på dagens förhållanden.

”Väljare i olika partier tyckte mycket mer illa om varandra under 1950-talets ATP-strid, under 1970-talets Löntagarfondsstrid och under 1980-talets kärnkraftsstrid. De tre nya partierna – KD, MP, SD – som tillkommit i riksdagen har också bidragit till att partibyten har avdramatiserats. Polariseringen mellan väljarna har kort sagt minskat”, summerar Widar Andersson i Folkbladet.

Skälet till att vi upplever ökad polarisering nu är att så många politiker bedriver låtsaspolitik med påhittade motsättningar. Det är retoriken som hårdnat i takt med att väljarnas identifikation med ett parti har blivit allt svagare, säger Sören Holmberg när han utgår från sin forskning över många årtionden.

Polariseringen är ett resultat av maktpolitiska ambitioner i vissa partier, snarare än verkliga motsättningar.

”Hittepåpolarisering är ett elände”, menar Andersson. Och det är lätt att hålla med. Jag tog upp det i gårdagens ledare: många politiker ägnar sig åt vad som ”ser bra ut” snarare än vad som fungerar i verkligheten.

Givetvis är migrationspolitiken det mest uppenbara exemplet. De styrande partierna hävdar att de skärpt invandringen även om man inte gjort det. Och de som säger sanningen, stämplas ut som likställda med historiens värsta massmördare.

Med Holmbergs perspektiv är det ännu tydligare att det är etablissemangen och makten som driver på den retoriska polariseringen av debattklimatet – inte ”populister” och regeringskritiker.