Partierna upprepar ständigt att mer pengar ska gå till skolor i utsatta områden, men de överöses redan med enorma summor – utan att någon vet vart dessa stora tillskott till skolor i förorten tar vägen.
I en unikt detaljerad kartläggning visar magasinet Kvartal vilka enorma summor som redan fördelas till grundskolor i utsatta områden. ”Om dina siffror stämmer så är det väl mer bekymmersamt än vad jag kanske trodde”, säger Björn Åstrand, regeringens särskilde skolutredare, till Kvartals reporter Ludde Hellberg.
Skillnader i landet
Beloppen som skolorna får i anslag per elev skiljer sig av naturliga skäl i olika delar av landet. Men även forskare förvånas över hur stora skillnaderna är. Som framgår av Kvartals diagram nedan, får en skola i utsatt område i Landskrona 74.000 kr per elev och läsår, medan en skola i utsatt område i Stockholm får mer än dubbelt så mycket: 169.500 kr per elev och år. (I båda kommunerna ligger varken lokalkostnader och ledningsfunktioner i skolbudgeten, och lärartätheten skiljer sig inte på ett sådant sätt att det ger förklaring.)
Alla andra elever missgynnas
Satsningen på skolor i utsatta områden är mycket stor i större kommuner och går ut över alla andra elever i kommunerna. Vanliga skolor i Stockholm får bara 79.000 kr per elev och läsår, medan de i utsatta områden i snitt får ytterligare 44.500 kr per elev.
Det råder redan ett guldregn över skolor i utsatta områden. Ändå försämras skolresultaten, vilket är trenden i Pisa under många år.
Ännu större skillnader inom kommuner
Men Kvartal avslöjar också att skillnaderna inom en kommun kan vara ännu större. I Stockholm får Rinkebyskolan 169 500 kronor per elev och läsår. Samtidigt får Mälarhöjdens skola, som inte ligger i utsatt område, bara 68 000 kronor per elev och läsår. Två och en halv gång mer pengar går till Rinkebyskolan än till Mälarhöjdens skola.
Dessa skillnader har aldrig tidigare granskats. De statliga skolutredarna har stannat vid att titta på kommunnivå. Att skillnaderna är så enorma mellan skolor i samma kommun, kommenterar en skolexpert i Kvartal: ”Att vi inte har sett det här är ju skrämmande faktiskt”.
Kvartal konstaterar att lokalkostnaderna är bortlyfta, liksom skolledningens kostnader, dessutom konstaterar intervjuad nationalekonom att skillnaderna i lärartäthet mellan olika skolor inte alls är lika stor som skillnaden i resurstilldelning, och kan alltså inte förklara vart pengarna i utsatta skolor tar vägen.
Skolexperter står alltså utan svar inför dessa stora skillnader och kan inte ge några förklaringar.
Många partier vill ösa pengar på förortsskolor
Däremot kan vi i Samtiden konstatera att flera partier drivit på om att det ska ges mer och mer pengar till skolor i utsatta områden – trots att elevernas utbildningsnivå inte har förbättrats genom mer pengar till skolorna.
”Centerpartiet vill satsa mer på skolor i utanförskapsområden” och ”Socialdemokraterna vill ge mer resurser till utsatta skolor för mer jämlikhet mellan skolorna”. Det är partiernas enkätsvar till Skolporten 2018.
– De nya resurser som kommer behöver riktas mot de skolor som behöver allra mest stöttning, säger finansminister Magdalena Andersson (S) till Expressen (29/3 2019).
Kristdemokraterna skriver i en partimotion i riksdagen: ”tillföra mer resurser till utsatta skolor” (2017/18:4167).
Och Moderaterna skriver i sin budgetmotion till riksdagen 2020: ”tillföra mer resurser till utsatta skolor” (s 85).
Allt för mycket till skolor i utsatta områden?
Kvartal ska fortsätta sin granskning av skolorna. Det är uppenbart att så behöver ske. Vart tar skattepengarna vägen? Om kunskapsnivån hos elever i utsatta områden släpar efter samtidigt som flera partier vill öser ännu fler miljarder över dessa skolor, måste man ställa sig frågan om det verkligen är pengar som fattas.
Min bestämda uppfattning är att det inte finns något omedelbart samband mellan pengar och elevers inlärning. Skolor i utsatta områden borde inte ha större resurser än elever någon annanstans. Här borde jämlikhet råda i fråga om lärartäthet, kurativ och stödjande personal, lokaler, läromedel. Svenska elever har samma rätt som nyanlända till en materiellt jämlik skola.
Det som därutöver krävs är en återgång till en moralsyn där studiero, trygghet och därmed disciplin sätts i förgrunden. De skolor som är stökiga borde ha tillgång till en gemensam och ambulerande resurs i kommunen som hjälper till att skapa ordning på skolorna. Stökiga elever måste avlägsnas från klassrummen och i allvarligare fall från skolan och sättas i specialklasser.
Det måste bli ett slut på dagens flumskola där vi offrar studiemotiverade och ordningsamma elever för att de stökiga inte ska känna sig kränkta av tillrättavisningar och bestraffningar.
Självfallet måste det dessutom vara en fullständigt öppen redovisning på hur skolresurserna används. Vad gör Rinkebyskolan av sina enorma resurser? Vi skattebetalare har rätt att veta hur våra skattepengar används.
*
Se samtal om skolresurserna i Riks: