Fackorganisationen LO vill minska samhällsklyftorna genom att höja skatten för svenskar som arbetar och ge till dem som inte arbetar eller bidrar till lönedumpning. Att de allt större klyftor i samhället är en följd av en historiskt omfattande invandring nämner inte LO.

LO vill se en ny skattereform för att minska inkomstskillnaderna i samhället. Utspelet på onsdagen kommer i samband med att LO presenterade den årliga rapporten ”Makteliten” om löneskillnaderna, där elitens löneutveckling jämförs med industriarbetarlönen, rapporterar Dagens industri.

LO retar sig på en ”elit” på 50 direktörer

I år tjänar den ”ekonomiska eliten” 60,2 gånger mer än en vanlig industriarbetare. Men i denna grupp ingår endast 50 personer som är verkställande direktörer i svenska storbolag. 

Rapporten har jämfört inkomster från 2019 också i en ”demokratisk elit” och en ”byråkratisk elit”, som enligt LO omfattar drygt 100 personer totalt. Den demokratiska eliten tjänar 3,9 gånger mer än industriarbetarlönen, och den byråkratiska eliten tjänar 7,4 gånger mer.

Vill ha värnskatten tillbaka

– Vi ser i Sverige att jämlikheten slits itu och att vi får ett alltmer ojämlikt samhälle. Vi behöver göra någonting när det gäller skatterna, säger LO-ordförande Susanna Gideonsson.

Förutom krav på kraftigt höjd skatt på kapitalinkomster vill fackföreningsrörelsen att regeringen inför en skattehöjning på åtta procent på inkomster över en miljon per år. Det är en skatt som liknar den så kallade värnskatten som S-ledda regeringen avskaffades förra året.

Rapporten nämner inte att ökade skillnader i hög utsträckning beror på stor invandring av lågutbildade personer. Det ger lönedumpning och stort bidragsberoende. Det påverkar många i Sverige, men anses ointressant av LO.

Problemet är lönedumpning…

Om LO menade allvar om ojämlikhet, och om LO var emot lönedumpning, så skulle man förstå att höjda skatter inte är lösningen och att Sverige behöver lägger om migrationspolitiken så att det på arbetsmarknaden finns färre som orsakar lönedumpning och därmed sänker hela arbetarkollektivet.

… och osund nedvärdering av praktiska yrken

Det behövs också en uppvärdering av de yrken som inte är teoretiska. Vi måste bättre värdesätta arbete inom servicenäringen och hela omvårdnadssektorn. Liksom hantverk och andra praktiska yrken.

Praktiska yrken måste erkännas på ett helt annat sätt än vad som skett på senare årtionden, medan universitetens storhetstid är förbi. Det är något som brittiske författaren David Goodhart på ett utmärkt sätt visar i boken ”Huvud, hand och hjärta”.

Han konstaterar att om gällande trenden fortsätter, krävs det snart en doktorsexamen för att söka jobb som vaktmästare. Teoretisk kunskap har kraftigt överskattats på delar av arbetsmarknaden där den inte hör hemma.

Vi måste erkänna yrkesskickligheten hos dem som arbetar med praktiska uppgifter, som är minst lika angelägna som teoretiska. Utan förare som distribuera livsmedel och utan engagerade undersköterskor som omvårdar sjuka och gamla står vi oss slätt – vilket coronapandemin givit en viss fingervisning om. Arbete med händerna, ”kroppsarbete” som Thorbjörn Fälldin kallade det, får landet att fungera. Det borde synas i lönekuvertet.

Det handlar alltså inte om att vara avundsjuk på några börsdirektörer, så som LO vill inbilla sina medlemmar. Det handlar om att rätt värdesätta yrken som inte är akademiska – och sluta överskatta teoretisk kunskap där den inte gör nytta.