För att säkerställa att återvandringspolitiken når brett och inte endast kommer den väletablerade återvandraren till del, får vi inte negligera den viktiga arenan som den kommunala verksamheten utgör, skriver kommunpolitikerna Jörgen Fogelklo och Ragnar Rasmusson i debattartikel.
Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om återvandring, och att alla som fått uppehållstillstånd och vill återvända hem, ska få förutsättningar att återvända hem.
Det är en human inställning och gynnar både mottagar- och ursprungsländer.
Höjd kunskap om återvandring
Som en del av detta har partiet på riksnivå föreslagit utökade återvandringsbidrag men också informations- och utbildningsinsatser riktade mot kommunerna. Dessa förslag är förstås välkomna. Inte minst råder det stora kunskapsluckor vad gäller återvandring bland våra kommunala tjänstemän.
För att lyckas med återvandringspolitiken krävs det däremot också ett stort kommunalt engagemang som inte är att förringa. I synnerhet om vi vill att återvandringspolitiken kommer alla villiga återvandrare till del.
Återvandring är inte enkelt. För den enskilde är det ofta en lång process kantad av många svåra beslut och kräver långtgående planering. Lägg därtill att den svenska förvaltningen för många kan framstå som en djungel. Ofta krävs det därför inte bara goda kunskaper i språket utan också kontakter och stöd från personer med kunskap om förvaltning och lagstiftning för att återvandringen ska bli lyckad.
Med andra ord förutsätter återvandring idag att den potentiella återvandraren redan är väletablerad i Sverige. Den ointegrerade, som saknar språkförmåga och socialt nätverk, kommer därmed ha oddsen emot sig och kommer förmodligen i lägre utsträckning fullfölja önskan om att återvandra.
Arbeta målgruppsinriktat
För att erbjuda även den här gruppen förutsättningar att återvandra så måste partiet och kommunerna arbeta mer målgruppsmedvetet. Om återvandringspolitiken ska bli lyckad måste vi nå de mest svårnådda.
Lyckligtvis bedriver kommunerna redan idag ett omfattande arbete inom socialtjänst, arbetsmarknad och även uppsökande verksamhet där man kommer i kontakt med den aktuella målgruppen. Dessutom bedriver vissa kommuner, som Göteborg, medborgarkontor som syftar till att stötta kommuninvånare i kontakten med andra myndigheter. Även på andra språk än svenska.
På så vis har kommunerna unika möjligheter att, om den politiska viljan finns, att implementera en effektiv och framgångsrik återvandringspolitik.
I Göteborg har vi sedan en tid försökt att få gehör för vad vi kallar Göteborgsmodellen. Den innebär att, i samband med att en individ ur målgruppen blir föremål för en utredning inom socialtjänsten, så ska intresset hos den enskilde för återvandring undersökas.
Om svaret blir jakande går ärendet vidare till ett särskilt återvandringskansli bestående av specialiserade tjänstemän som bistår och lotsar återvandraren genom processen vad gäller kontakten med Migrationsverket men också myndigheter i hemlandet. Än så länge har de övriga partierna inte nappat på idén men på detta sätt kan vi motverka att återvandringspolitiken endast bli för den väletablerade och att fler ska få förutsättningar att få återvända hem.
Kommun och stat bör hjälpas åt
Statliga återvandringsbidrag och informationskampanjer är förstås viktiga. Men vill vi säkerställa att återvandringspolitiken når brett och inte endast kommer den väletablerade återvandraren till del så får vi inte negligera den viktiga arenan som den kommunala verksamheten utgör. Det är med andra ord viktigt att stat och kommun hjälps åt. Då får vi en framgångsrik återvandringspolitik som är på riktigt.
Jörgen Fogelklou
Kommunalråd i Göteborg (SD)
Rasmus Ragnarsson
Fullmäktigeledamot i Göteborg (SD)