Här ger idéhistorikern Lars F Eklund en rad tips på böcker som analyserar och kritiserar samhällsutvecklingen på ett djupare plan än de dagspolitiska trätorna.
Juletid i coronatid. Restriktioner för socialt umgänge. Risk bakom vartenda hörn. Ett Annus Horribilis. Vad gör man? Följande förslag kommer väl att mötas av tvehågsenhet från många yngre människor, men jag säger det ändå eftersom det är riktigt och viktigt: Man läser böcker!
Helgperioden är varje år en bra tid att i lugn och ro söka bättre förståelse av tingens – och människornas – ordning. I år mer så än annars. Så här följer nåra förslag. Gemensamt för dem är att de är böcker som Du, men något undantag, inte hör om på någon annan plats i svensk samhällsdebatt.
Rätten att störta tyranner
Presidentvalet i USA är mänskligt att döma avklarat, och det kan vara intressant att fördjupa sig i två ständigt återkommande frågor i amerikansk debatt och politik som sällan får en seriös behandling i det svenska offentliga samtalet, nämligen rätten att inneha och bära vapen samt frågan om dödstraffets vara eller inte vara. Ämnena är intressanta även för oss i Sverige, för i dem ställs många principiella frågor på sin spets som i sin förlängning berör många andra samhällsområden.
Vilka personliga naturliga rättigheter har vi egentligen? Vilka konstitutionella grundprinciper måste egentligen finnas på plats för att –även i extrema lägen – garantera en fri samhällsordnings tillkomst och fortlevnad? Vad syftar egentligen våra rättssystem och straffrättsliga normer till för ändamål? Vilka medel är legitima för att nå dit?
Det första boktipset är juridikdoktorn Les Adams bok The Second Amendment Primer (Skyhorse Publishing, New York 2013). Boken presenterar sig själv som en ”medborgarguide” till den amerikanska konstitutionens andra tillägg som garanterar enskildas rätt att inneha skjutvapen. Det handlar om en ovanligt klar och redig beskrivning av tilläggets tillkomsthistoria och innebörd.

Författaren trycker hårt på att rätten att bära vapen i grundlagsfädernas tänkande inte i första hand handlade om jakt och sportskytte eller ens försvar mot indianangrepp och banditer, även om det ingick, utan ytterst om den naturliga rätten att störta en regim som blivit tyrannisk.
Det vill säga den rätt som flertalet amerikaner anser att de begagnade sig av när de revolterade mot den brittiska kronan. En rätt som den amerikanska konstitutionen – åtminstone enligt Les Adams – erkänner att de har kvar, om tyranni åter skulle visa sitt fula tryne.
Detta är en bok som lyfter bort frågan om vapeninnehav från liberala medias nidbilder av förment efterblivna crackers som, med Obamas ord, ”clings to God and their guns” och placerar den där den hör hemma: I centrum av debatten om den amerikanska konstitutionens – och alla fria samhällens grundläggande principer.
Naturrätten och rättsväsendet
Boktips nummer två är en av de mest genomgripande analyserna av dödsstraffets legitimitet och funktion som publicerats på länge: By Man shall His blood be shed (Ignatius, San Francisco 2017) av Edward Feser och Joseph Bessette.
Utifrån ett huvudsakligen naturrättsligt perspektiv i kombination med en hel del empiri argumenterar författarna – en filosofiprofessor och en statsvetare – för straffets principiella legitimitet, utan att spela ned alla svårigheter och övergrepp som varit förenade med dess praktiska tillämpning. För oss i Sverige kanske mest betydelsefull för dess principiella resonemang om brott, straff och rättsväsendets övergripande syfte i allmänhet.
Har liberala individualismen misslyckats?
Det har knappast undgått någon att det amerikanska samhället nu är väldigt polariserat. I anslutning härtill pågår en viktig och komplex debatt om huruvida dagens problem i USA varit så att säga inbyggda som en tidsinställd bomb i konstitutionen och i det amerikanska projektet som sådant, eller om dessa båda är i grunden sunda storheter, som delvis shanghajats av en vänsterliberal elit med helt andra värderingar och utgångspunkter än grundlagsfäderna. Båda sidor har en hel del intressant att säga, så här följer två exempel vardera för de båda sidorna.
Till dem som i det närmaste helt dömer ut det amerikanska projektet hör Patrick J. Deneen som i den, faktiskt även i Sverige, uppmärksammade boken Why Liberalism failed (Yale Univ press, 2018) tar sig an frågan.
Deneen argumenterar för att aspekter av den amerikanska liberalismen –framför allt dess version av individualism med rötter hos Hobbes och Locke – underminerar många av samhällets grundläggande gemenskaper och kulturformer med en allt mer växande stat som följd, då familjer, lokalsamhällen och andra små kulturbärande gemenskaper inte längre kan – eller tillåts – stå på egna ben.
Det är nog inte orättvist att placera Deneen bland de politiska tänkare som gjort observationen att liberalismen till sin karaktär är ett parasitiskt fenomen: Den förutsätter för att kunna existera paradoxalt nog existensen av – och vitaliteten i – gemenskaper och normer som den själv inte kan tillhandahålla, utan tvärtom över tid fräter sönder.
Kan sekulära vara konservativa?
Ett annat exempel som inte rymmer mycket hopp för USA i dess nuvarande tappning är Christopher A. Ferarra: Liberty –The God that failed (Angelico Press, Tacoma 2012). Boken har undertiteln ”Constructing the Myths of the Secular State from Locke to Obama” och den beskriver mycket väl vad det handlar om. En mycket detaljerad idéhistorisk och historisk skildring av hur USA vuxit fram och blivit vad det är idag.

Den visar tydligt hur många förment ”konservativa” i USA i själva verket delar så många aspekter av den sekulära liberalismens världsbild att de egentligen bara är den andra sidan av samma mynt. Boken innehåller många skildringar av historiska skeenden som haft stor betydelse för den federala maktens utveckling i USA, men som nog är rätt okända i Sverige även för personer med stort intresse för amerikansk politik.
Aristoteles och klassisk europeisk idétradition
Till dem som betraktar den amerikanska konstitutionen och de underliggande idéerna för i grunden riktiga hör Robert R. Reilly som i America on Trial – A Defense of the Founding (Ignatius, San Francisco 2020), täcker mycket av samma terräng som Ferarra, men med en helt annan analys och helt andra slutsatser.
Boken skildrar föredömligt de klassiska och medeltida europeiska rötterna till idéer om allas lika värde, personernas naturliga rättigheter, det representativa styret och den begränsade statsmakten. Reilly menar – på goda grunder – att Aristoteles, Cicero, Thomas av Aquino, Richard Hooker, Roberto Bellarmino och Francisco Suarez var minst lika viktiga inspirationskällor för de amerikanska grundlagsfäderna som Thomas Hobbes och John Locke.
Reilly, före detta chef för Voice of America, är en briljant analytiker och alla hans böcker rekommenderas. I samma riktning som Reilly resonerar Timothy Gordon i Catholic Republic, (Crisis Publications, 2019). Gordon pekar även han på att det vid sidan av de explicita upplysningsfilosofiska och protestantiska idéerna bakom den amerikanska revolten mot George III också under ytan fanns en implicit stark strömning av naturrättsteori av katolsk prägel som framträder vid en noggrann läsning av grundlagsfädernas böcker och korrespondens.
Gordon menar att kulturell antikatolicism i Amerika gjorde att denna naturrättsliga tradition aldrig kunde göras helt explicit, och att detta förklarar en del senare svagheter i amerikansk politik och juridik. Där Reilly levererar en sofistikerad idéanalys målar Gordon med bredare penseldrag och svingar stundtals rätt vilt. Ibland ställer han lite extra krav på läsaren genom att använda en något hemmasnickrad terminologi. Men logiken och kraften i resonemanget är det inget fel på.
Var slutar den sekulära statens makt?
Läsningen av ovanstående verk skulle till äventyrs kunna leda till viss pessimism vad avser demokratin i Amerika. Och inte bara där. En europé som är mycket kritisk och pessimistisk – vilket inte är detsamma som uppgiven – är belgaren Christophe Buffin de Chosal som i sin The End of Democracy (Tumblar House, 2014) levererar en briljant och svidande kritik av dagens europeiska demokratiers funktionssätt.

En av hans viktigare poänger är att dagens konstitutioner och partiväsende sällan leder till verkligt folkstyre, utan snarare med nödvändighet lämnar den mesta makten till partiledningar och starka, välorganiserade, minoriteter. Vilket naturligtvis är märkligt just ur demokratisk synpunkt.
Vill man slå vakt om en vital demokratisk rättsstat är det viktigt att ta del av den bästa existerande kritiken av det rådande systemet, och Buffin de Chosals bok hör utan tvekan hemma i den kategorin.
I vår tid är de flesta europeiska demokratierna implicit eller, som Frankrike, explicit sekulära. För att inte säga sekulariserade. Detta är på ett sätt i linje med den breda kristna traditionen, som säger att man skall ge Gud det som tillkommer Gud, och Kejsaren det som tillkommer Kejsaren. Men exakt var går gränsen mellan religion och politik, och vem bestämmer det?
Utan religion, är då inte risken stor att staten kliver in och tar Guds roll i människors liv?
Är det förenligt med ett fritt samhälle?
De flesta av oss slår vakt om statens sekularitet. Men det hela kompliceras ju lite av att en kristen, en ateistisk liberal och en marxist knappast menar samma sak med begreppet ”sekulär stat”.
Kristen reflexion över politik och rättsstat
Ett annorlunda perspektiv, ett som helt och fullt beaktar Guds lagar och skapelseordning vid gestaltningen av den politiska gemenskapen, presenteras av Thomas Crean och Alan Fimister i Integralism – A Manual of Political Philosophy (Editiones Scholasticae, 2020).
Här rör det sig en gedigen systematisk presentation och ett kristallklart destillat av århundradens klassiska och kristna reflexion kring politik, rätt och samhälle. I vår ofta historielösa tid finns en tendens att glömma rötterna till, och förutsättningarna för, allt vi värdesätter i våra samhällens gestaltning.
Den moderna idén om en helt sekulär, demokratisk rättstat placerad i ett evigt År Noll vari liberalismen alltid har tolkningsföreträde har, annat än i marginalerna till vänster och höger, en sådan hegemoni över det politiska tänkandet att samhällsdebatten ibland påminnen om en jakt på den egna svansen.
Alla simmar så att säga i samma akvarium, de skiftande färgerna och storlekarna till trots. Då är det oskattbart med en bok som presenterar ett principiellt annorlunda perspektiv som jämförelse. Ett perspektiv som många, kanske de flesta, dessutom – till sin överraskning? – kommer finna attraktivt när de väl tar del av det. När dörren väl öppnats.
Tanken väcks: Skulle vi kanske kunna tänka – och göra – så här istället ?
God läsning!